Aftonbladet – 25 april 1837, sida 2

Augusti, hvaraf jag mines en som kostade öfver 3000 piaster; Engelsmännen å St. Grorgsdagen stadens Municipalitet å emancipationsdagen, m. im. Vid dessa tillfällen gåfvos äfven stundom middagsmåltider och, besynnerligt nog, hade det engelska stojande maneret vid skålarna, medelst hip, hurra och tallriksljud, äfven här fått inträde. — Skålarna proponerades med noggrant sammanhängande orationer, dem den vältalige Chilenen ambitionerade att öfver något för tillfället passande ämne prydligt författa och redigt samt välljudande uttala. Lefnadssättet är, med dessa undanag, i allmiänhet enkelt och tarfligt — och ett gift par behöfver icke här rvinera sig med kslaser ech supE:r. — Oriktigt efmålas Chilenskorna såsom lättsinniga, — följektligen farliga makar. Det är väl sact att de trifvas ej i köket, och kunna med skäl säga om bagarstugan: gue mveut dire cela? men klimat och förtäders bruk äro härtill orsaken, och männerne der fordra mindre af hustrun, än mäanerna här, bvaremot de förre äfven göra mindre for hennes hasliga sällhet, än de sednare. Likväl manquera Chilenskorna sällan sin söm, sin brodering, m. m, Men sederna, hvilka sedan emancipationen i allmänhet bsetydligen förvärrats, serdlees ibland landets nya generation af mankönet, äro kanske dena envda orsaken till de olyckliga äktenskap, man ibland finner uti Chile, hvilka dock för ingen del kunna anses vara allmännrae än i andra länder, vårt kära Sverge ej uodantaget. Ynglingarnas bildning är i högsta måtto yilig, och med deras olater öfverses af föräldrar, som, sjelfre okunnige och i saknad af grundlig underbyggnad, hållning och takt wi lifvet, förtjusas af de få gnistor utur vetenskapernas elementer, de upptäcka hos sina söner, och misstaga ofta dessas tygellöshet och sjelfsvåld för snille och qviekhet, såsom följder af den nya tiden och friheten, samt öfverlemna dem åt sig sjelfva, hvadan de i allmänhet falla tidiga offer för lättsinnighet och utsväfningar. — När de blifva man, åtföljas de af sina vanor och, om de inträda i äkta ståndat, ledsma de snart vid sina hustrur, förtära frukost, middag och qväll utem hus, samt passera halfva nätterna på spelhus och andra diliga ställen. Hustrurna sitta undertiden ensamma hemma, ofta med ett dåligt underhåll, Joch sörja, och när mannen ofta hemkommer ledsen, trött, kall och tråkig, kan väl hända, att ieke alla qvirnor i längden kuuma motstå frestelsen att hämnas hans liknöjdhet. Det torde här, såväl sem annorstädes, i de flesta fall vara mannens fel, om han äger en oförderfvad maka, oeh äktenskapet ändock blifver olyckligt. Nästan alla de äktenskap, utlänningar konutraherat med Chilenskor, hafva varit lyskliga då mannen varit ordentlig. Särdeles har detta varit fallet med Engelsmännen; de hafva medelst Chilenskornas naturliga böjlighet för mannens tycken, inom kort tid efter äktenskapet kunnat formera dem till en engelsk ladys hållning och högst delikata grarnlagenhet. ooDe gifte utlänningarnes, särdeles Engelsmännens, ömma vård om sima makar: deras sed att endast och uteslutande msd dem till. bringa lediga stunder, kunna ej aunat än iörafaila — Chilenskan bög angenäma då hon dermed jemnför sine sgue landsmäns uppförande emot deras hustrur; också står en utländsk caballero i utmärkt auscende hos Chilenska, damerna. Om en sådan är pybegynnare i spanrska språket, blifrer han af damerna tagen i beskydd, och de envända mycker möda alt för henom göra sig begripliga; de låtsa förstå och gissa hans mening, samt korrigera honom med mildhet, utan att, som man ser på andra stöllen, roa sig på hans bekostnad. Svenskarne hade icke det sista rummet i damernas opisvion, och beromdes för deras hållning, alfvar och artighet; den sednare egenskapen ansågs likväl såsom något för öfverdrifven, så till hattems ofta aftagande utem, som de många bugningarne inom hus. Chilenskorna belsa sittande inkommande kavaljerer medelst en ringa böjning med hufvudet, och uttrycken: god dag don! god eftermiddag don, eller god natt don! en titel som fordomdags endast tillkom de kungliga och andre högt uppsatte personer, men nu tll och med nyttjades bland betjenter, och till hvilken lägges depnamnst i fall personen är känd, elest blott: caballero; men till en närmare becant säges familjenamnet, utan Don. Man teg rid helsningen aldrig damens hand — mindre kysste den; ty sådant ansågs osedligt. Herrarne helsade damerns med samma uttryck f: god dag m. m. hvarvid Donna nämndes öre damens depnamn; men om hon var obe 297 SS An 2:17 AA a