Aftonbladet – 24 april 1837, sida 2

bekostnad. Från alla landsorter, i synnerhet från d södra, ingå hedröfliga underrättelser om foder bristen. Detta har gifvit anledning till åtskil ligt tal så väl om bränvinsbränningsterminen förlängande, som om åtgärder af Kongl. Landt bruksakademien till det ondas afhjelpande. — afseende på det förra, år det väl icke trolig att regeringen skulle taga ett steg, som uta tvifvel vore både lagstridigt och ändamåilslöst Dagl. Allehanda antager väl att Regeringen kun de förlänga bränvinsbränningsterminen inneva rande år, och nästa år förkorta den lika myc ket; men detta strider ej blott mot bränvins förordningens tydliga ord, som bestämma d tillåtna månadernas, namn, lika noggrannt son deras antal, utan äfven mot dess grunder, och främst af allt mot den grundsats af stabilitet ekonomiska författningar, hvilken publicisten alltid borde förfäkta. Det ändamålslösa i åtgärder inses lätt : då man besinnar, så väl huru fög: spannmålens förvandling i drank bidrager till des: dryghet såsom foder, som ock huru litet fördelen af bränvinsbränningstidens förlängande in på vårmånaderne skulle lända allmogen till båtnad — endast de stora brännerierne och främst de vic hufvudstaden skulle deraf draga någon fördel. — Hvad Landtbruksakademien angår, så hade mar föreställt sig att denna akademi skulle anställ: något rön öfver fördelen af foderämnens be handling gesom jäsning, kokning, blötning o s. v., och sedan skyndat sig att meddela och hastigt kringsprida så väl nu gjorda som åldre rön i detta hänseende, jemte en uppgift på alla de ämnen, hvilka i nödeas stund kunna föl ladugårdens upptehållande tillgripas. — Det Jåtei väl säga sig att sådana uppgifter finnas i ekonomiska skrifter till hundradetal, och äro ickt heller i dagliga hushållmingex obekanta; men de är just i nödens stund råd vinna gehör, och deras meddelande af en pålitlig avktorite altid medför ett slags förtröstan och en dera följande lifvad verksamhet, hvilka i vårt land ärc f stort värde. Det är äfven just i dylikt fall, som detta, en af statea med medel försedd inrättning can verka mer än den enskilde, och det lide: lerföre intet tvifvel att em institution, som så väl örstår sim positiom, skall understödja allmänheen med sina råd; önskeligt vore blett om de cunde hinna omkring före — hösten.