Aftonbladet – 24 april 1837, sida 1

I man såsom Hsns Exc:s närmaste rådgifvare och Ifektotam både i allmänna och enskilda sngelägenuheter, en förmodan, som bekräftas deraf, att Herr Nehrman biträdt Hans Exc. i flera vigtiga rättegångsmål, såsom i den famösa processen om inteckning i det Roxendorffska fideiflkommisset m. fl. Riksdagen slutades 1830, imen Herr Nehrmän stadnade qvr i Soc) bolm Toch blef samma år tillförordnad Polismäsware, för hvilket ändamål dåvarande Polismästaren Wannqvist förflyttades till Underståthållareplatsen. Det jär ännu i friskt minne, hvilket uppseende detta väckte , emedan sjelfva Hr Nehrmans namn här i hufvudstaden var nästan okändt för alla idem, som icke haft någon närmare beröring med Å riksdagen, eller kände Doktor Nehrman, och emedan man dittills hade ansett såsom ett an1geläget vilkor, att en polismästere framfor allt boride något känna till folket, sederna, inrrättnieIgarna och tillvarande polisförfattningar på det ställe han skulie tillträda denuaa befattning, men hvaraf intetdera inträffade med Herr Nehrman. Under de: sedermera förflutna sju åren — eiler rättare sex, när man afräknar tillsammans minst ett års tjenstledighet, — har Herr Nehrman fortfarit att få bestrida polismästaretjensten Isåsom tillförordnad, för att derjemte kuona draiga inkomsterna af sin domsaga, hvilken om;ständighet äfven torde vara egentliga orsaken, att han nu på samma sätt tills vidare beklader Justitie-kanslers-embetet — och derjemte :uti den ena upphöjelsen efter den andra, I såväl genom förläningen af lagmans-titeln , Isom af Wasaoch NordstjerneOrdnarne emotltvgt successiva och ,förnyade vedermälen af IKongl. Maj:ts höga välbehag öfver det sätt, på hvilket han skött polismästare embetet, och som (är almänt bekant. Det lärer svårligen kunna döljas, att ehuru det redan öfver ett år omtalats såsom en plan ip pstto, att få Hr Nehrman till Jusiitiekansler, så har denna befordran hos en del persone:, .serdeles inom embetsmannakorpsea , och sjeliva Jastitierevgonen, väckt en större förvåning, än någon föregående, soma vi kunne erinra 055, huru rika de sednare åren i detta fall varit på I märkbara tilldragelser. Isynuerhet ifrån Götha i HofRätt, der Hr Nehrman äger närmare bekanIta sedan sin yngre tjenstemanna-period, hatve lvi under tider, då utnämningen nu sednast varit i fråga, sew bref som uttryckt en viss be;störtning vid tankan att en sådan utnämning kunde inträffa. Det är ett konstateradt faktum, — och endast Konstitutionsutskottet lärer få se huruvida det varit främmande äfcen för öfverläggningarne 1 StatsRådet — att Hr Nehrman är en af de minst populära personer, som finvas inaom den civila embetsmanna-hierarchieo, och man har framkastat den frågan, huruvida Regeringen väl konsulterade si eget interesse, om hon just i en period, sådan som den närvarande, då mnaltiozea af så vigtiga och famösa tilldragelser i inomi flere olika grenar af styrelsen fått en ökad anledning att närmare skärskåda det gällande befordringssystemet, skulle göra et! sådant val till rättvisans högsta bevakare, emedan en så rapid och ovaulig upphöjelso åtminstone synes hafva bordt rättvisas af någon enda känd, stor eller utmärksnde egenskap framför mängden afvanliga rutinierers,och om icke ett sådant steg derföre vore betänkligt. Vi för vår del måste tillstå, att vi ej finna något enda skäl till undran öfver detta, mer än öfver mycket annat i våra dagar, hvaröfver den goda allmänheten nu först börjar på en gång förvåna sig. Tvärtom skulle det mera hafva förvånat oss, såsom en inkonseqvens eller en afvikelse från den vanliga kutymen, om Hr JVehrman icke blifvit Justitie-Kansler. — Ligger då häruti något mera besynnerligt, än att personer kunnat ingå ifrån en Hofcherge eller ifrån Stallstaten nästan omedelbart in i sjelfva Stats-Rådet? Och hvad betävkligheterna för allmänhetens missnöje beträffar, så har erfarenheten tillräckligt visat, att dermed har ingen fara, hvad helst men företager sig. Det Svenska folket har lyekg ligtvis i sin karakter ett hufvuddrag, som heter talamod och beskedlighet, hvilket är större än någon tror ). Om det knotas litet i dag, så M ) ) Det hände en gång, — för minga år sedan, jag tror det var i Gusiaf III:s tid, at tvänne personer rasonerade om sakernas ställsing, och den ene uttryckte sitt bekymmer öflver något steg af Regenten, som starkt klandrades uti sällskapskretsarna i hufvudstaden, samt Attunda at hppa RR AR