Från staden Ilmenau, i Sterhertigdömet Weimar, skrifves i början af denna nånad följande: På bergen ligger ännu 2 å 3 alnars djup snö; på de vanliga gångsiigarne kan man antingen icke alls komma fram, eller också icke färdas på dem utan största fara. På detta sätt är kommunikationer afbruten emellan flera orter, osh hvar och em leranad åt sig sjelf. Äfven för jigare är det en svår årstid; en mängd vildt, i synnerhet hjortar hafva fastnat i de djupa snöd-ifvorna, och blifvit ett byte för räfvarne. I fall dessa snömassor hastigt skulle upplösa sig i vatten, hvilket i afseende på årstiden kan befaras, så hafva vi att vänta ännu värre öfvorsvämningar, an dem vi upplefvat de sednarc åren.