Aftonbladet – 22 april 1837, sida 2

cänna skriltens emottaga de. Följande ivsånda artikel innetattar ett förhåladde, märkligt ocg at förtjena täckandes uppmärksamhet. Man måste likväl anmärka, att uppgiften om fabriksarbetares saknad af arbete motsäges af det kända faktum, att fabrikernas personal under seduare tider betydligt ökat siz, och det förtjente undersökas, huruvida det är fabrikerne eller skråhandtverken, som aflemna det proportionsvis största antalet för korrektionsinrättvingarne, Imedlertid är det påtagligt, att hufvudstadens arbetsanstalter, med en personal af omkring 1000, måste utöfva något inflytande på de skattdragandes arbetsförtjenst, så länge korrektionisterne ej tillhållas att med arbete någorlunda betala alla de fördelar af föda och kläder, boning, förlag, och skattefrihet, dem de pjuta framför den frie arbetaren. Att bland de orsaker, som fylle korrektions-inrättningarve, skråinrättningarne, med deraf följande förbud mot arbete, intaga e:t utmärkt rum, är så ofta ådagalagdt, att ord derom ej behöfva spillas. . Fabriksrörelsen har under sednare åren, i följd at skydd och uppmuntran, blifvit både utvidgad, och i anseende till produktens godhet, bragt till en fullkomlighet, som gör täflan med de fleste utländska fabrikater möjlig. : Denna snart sagdt oväntade framgång väcker visserligen glada förhoppningar för framtiden om landets blifvande oberoende af utländska tillverkningar, men derföre synes dock ligga ett oeftergifligt vilkor, att, om något mera ej kan vinnas, den ställning som man innehafver, åtminstone måtte bibehållas. rf Ämnets vigt, förtjent af uppmärksamhet för medlen att visna ändamålet, har föranledt insändaren till undersökning om orsaken till en, ej sällan hörd, kla gan af arbetarne på våra fabriker öfver otillräcklig utkomst, hvilket svårligen låter förena sig med en, åtminstone presumerad, vinst af sjelfva fabrikerne, bildande en stark kontrast med den fattigdom, som synes omgifva personernme, hvilka förrätta arbetet. Bland de många dertill verkande anledningar, med grund i vårdlöshet och oordentligt lefnadssätt, har jag, i synnerhet på en i Stockholm varande större klädesfebrik, anmärkt ett förhållande, som, om det allmänt blefve antaget, skulle, efter min tanka, fullkomligen bereda fabrikernas fall från den ståndpunkt, hvilken, med så stor ansträngning blifvit uppnådd. Jag anträffade flere af de äldre och arbetsvane gesällerne, hvilkas både skicklighet, arbetsamhet och ordentlighet fabrikören sjelf måste vitsorda, utan sysselsättning och arbete, och då jag efterfrågade orsaken dertill, erhöll jag det svar, att fabrikören funnit sin räkning dervid, att låta arbetet verkställas på arbetsinrättningar, hvarmed han ämnade fortfara, derest gesällerne ej ville åtnöjas med samma betalning, som derstädes erlades. Oberäknadt dem obillighet, som ligger uti denna fordran, att arbetare i fria lifvet, med mångdubbelt större behof, skulle i fråga om beloppet af aflöninger, täfla med fångar, måste däraf uppkomma en för konstfärdigheten menlig följd, i den mån arbetarne sakna en nödig uppmuntran, och förlora utsigten till bergning, som dock varit första vilkoret för deras inträde i yrket. Uti denna väg är det ej sinnet för konsten, utan de materiela fördelarne, som utgöra driffjädrarne till arbetsamheten, och till förvärtvandet af em större skicklighet, hvaruti icke ligger något ändamål om ägaren dermed ej kan förtjena dagligt bröd. Håglöshet, vårdslöshet och oskicklighet skola deraf blifva de närmaste följderne, hvaraf i längden en förlust skall uppstå för fabrikören, vida större än den ögonblickliga vinsten af en för gesällerne nedtryckt arbetsförtjenst. Men ännu en synpunkt af större vigt erbjuder granskningen af frågan. Då Korrektionsinrättningar blifvit nödvändiga, så är det visserligen ändamålsenligt, att sysselsätta och vänja fångarne vid en arbetsamhet, hvarpå möjligheten af oberoende, och inträde i det fria samhällslilvet, hvilar. Men ännu vigtigare synes det vara, att undergrätva sjelfva de anledningar, som föranledt behofvet af korrektions-anstalterne, och hvilka lika ofta igenfinnas i yttre förhållanden, hvaribland saknad arbetsförtjenst och utkomst synes vara den mest verksamma, som i en inre afgjord benägenhet för laster. Hvilken vinst uppkommer för samhället utaf ett arbete genom fångar, som är åtföljdt af en nödtvungen sysslolöshet för de fria arbetarne? Uti sysslolösheten ligger dock fröet till de lrster, som gjört korrektionsanstalterne nödvändiga, och den kan urarta ända dertill, att det skulle blitva en större fördel att arbeta derstädes, än att svältas i fria lifvet. 7 0 JT