Aftonbladet – 22 april 1837, sida 2

sig nu att Statstidningen af otidigt pruderi fruk11 tat att smutsa fingrarne, eller att tiderna icke jl äro rätt skickade till anfall på ea af frihetens och. de lagliga: kontrolernas främsta veteraner i vårt land, allt nogirden off ntliga icke-officiella expositionen har uteblfvit, och endast en af fribrytarne, Skånska Correspondenten, har försökt att göra ex hemg?ng i öfverlefvorna a Anders Danielsons ekonomiska välstånd, allt! lunder skydd af den till yttermera visso på tvänne språk upprepade grundsatsen ait när min tunna rann, kände mig både qvinna och man; I när min tunna slutat rinna, kände mig hvarken man eller qvinna?. Medan allt detta händt och icke händt, hafva vi erhållit del af LagmansRättens utslag å det af Anders Danielson anställda kraf, och hvilket utslag vi här nedanför intaga, äfven derföre att vi äro pligtige dertl foga en rättelse af namnen i vår relation af Häradsrättens, Denna relatioa uppgaf nemligen, att det varit Kullings häradsboer, som låtit lagföra sig för riksdagsmanna arfvodet, men, som j läsaren ser af utslaget, var det blott någ-a soknar af Gäseneds härad. För dem, som känna topografien, är denna upplysning icke utan intresse. För öfrigt torde böra upplysas, att Äners Danielsson vid 8 riksdagar varit omb ud för Gässneds härad mot ett srfvode, utan tvifvel det ringaste, hvarmed någon riksdagsman låtit sig nöja, samt att ryktet förmäler att den nu uppkomna ojämnhet ej heller inträffat, om ej en viss för sin utmärkta odugligbet allmänt känd cidevant uppsporrat en viss klockares ärelystnad att låta höra sin stämma vid riksdagm för rampris. Elfsborgs läns LagmansRätts dom, uti en från Gäseneds HäradsRätt vädjad sak, emellan samtlige till rikdagsmannaval berättigade hemmansegare inom Björke pastorat samt Skölfveneds, Kölunga, Hofs och Säms socknar, genom f. d. Häradsdomaren Johannes Johansson i Elfvatorp, kärande, samt f. d, riksdagsmannen, Diskont Direktören A. Danielsson, genom Agodelningsrättsledamoten Pehr Larsson i Espered, svarande, angående svarandens efter stämning väckta påstående, att af hvarje helt hemman utbekomma 2 Rdr bko, såsom bidrag till det arfrode, han, i egenskap af riksdagsman för Häradet, vid sistlidne riksdag undfått, jemte ersättning för rättegångskostnaden; deröfver HäradsRätten, efter tillkallad uthärads nämnd, J uti motvädjade, den 20 Januari detta år afsagde beslutet, sig utlåtit: att käranderne väl bestridt att godtgöra svaranden de af honom, såsom återstående riksdagsmarnaarfvode, fordrade två Rdr bko af hvarje helt hemman; men som af valprotokollet den 10 De cember 1833, hvilket Häradets samtlige elektorer, unI derskrifvit, inhemtas, att svaranden, som då enhälligt valdes till riksdagsman för Bondeståndet inom detta Härad blifvit förekallad och förtroendet sig åtagit emot en afgift af fem riksdaler sexton skillingar bko för hvarje helt hemman, utan afseende på riksdagens längd, och Elektorerne, som vid tillf5llet ej erbjödo honom mer än 3 Rdr 46 skillingar (hvarmed svaranden likväl bestämdt förklarade sig icke vara belåten, och att han ej under fem Rdr 416 skillingar kunde riksdagsmannakallet sig åtaga) i stället för att genast välja en annan riksdagsman, för svaranden utfärdade fullmakt och honom således legitimerade att såsom Häradets ombud för Bondeståndet vid riksdagen föra talan, så följde ock deraf, att Svaranden vore berättigad erhålla det arfvode han sjelf bestämt, såsom ett vilkor för sin skyldighet att under riksdagen vara Bondeståndets ombud från detta härad; hvarför HäradsRätten pröfvade rättvist och billigt ålägga samtlige innehafvare och egare af sådana hemman inom Häradet, som vid sistförflutna riksdag vore skyldige, att riksdarsman för Bondeståndet underhålla, att genast emot qvitto till Svaranden utbetala hans ännu innestående arfrode med 2 Rdr bko af hvarje så beskaffadt hemman, hvarjemte samtlige svarandens motI parter, med undantag af dem, som vid föregående I rättegångtillfället motgifvit käromålet, förklarades skyldige, att gemensamt icke allenast godtgöra Svarandens i och för rättegången obehörigen tillskyndade kostnader, medelst stämningars uttagande ech fortskaffande till häradets 22 kyrkor jemte ombud vid två ting och lösen för protokoll och beslut med skäligen ansedde trettio Rdr bko, utan jemväl betala den i och för detta mål tillkallade och gagnade Uthäradsnämnd, enligt räkning med Tjugosex Rdr 35 skilling bko, hvilken sednare summa det dock ålåg Svaranden att genast förskjuta, och hade Kronofogden i erten, i brist af godvillig betalning, att utslaget till hela sitt innehåll till verkställighet befordra; deruti ändring blifvit sökt, derom tvistats, på sätt handlingarna närmare utvisa; Gifven och afsagd i staden Borås den 12 November 1836. Sedan Hofs och Sämbs socknemän nu inför Lag mansRätten afstått från erlagde vadet mot Härads Rättens beslut, så varder detsamma emot dem för laga kraft vunnet förklaradt; och hvad således angår Björke pastorats, Skölfveneds och Kölunga socknemäns behörigen fullföljde vadetalan, så alldenstund desse kärander på intet sätt gittat förebära ringaste lagliga skäl för ändring i HäradsRättens beslut, hvilket är rättvist; fördenskull varder detsamma, i förmågo af 24 kap. 4 Å. Rättegångsb., emot dem gilladt och fastställdt, med skyldighet för desse kärander att efter hemmantalet hålla Svaranden skadeslös för Lag-manstingskostnaden, skäligen beräknad till Tretton Rdr 16 sk. bko, hvilket till efterrättelse länder. Actum ut supra j m— 0 Tr