Aftonbladet – 20 april 1837, sida 4

ANTICHRISTERNE ELLER DE UTOCH INVERTES KÄNNETECKNEN, med motto: Man spottar i luften och det återfaller på ens egen näsa, säljes i Stockholm, i stora Sirapskokeriet, för några små bitar fåraskinn till kläder, ty de gamla äro fulla med hål, och lekamen lyser bE verallt igenom. Kännetecknen på Methodistiske Fariseer ochEskrymtande sirapsmenniskor äro må sal 3 . : 2 J g aps ånga, de märklig :kola ur boken anföras, jemte ett betänkande.j Pp ga, de fmärkligaste sko 4. Skenhelige ögon-hvälfvare; seckersöta mot gynnare. Se dem i synen. ! 2. Sinnlige och köttslige, samt förnekare af all anda, undantagande förföljelsens. Hörldealtelr och lära. a 3. Sjelfve fördragne, äre de de ofördragnaste mot andra. Se deras gerningar. a 4 Anfalla lömskt, utan skäl, fredliga medborgare. Se deras gerningar. 5. Bedräglige Bankruttspelare, så att de bedragne, af menniskokärlek, måste nedty 40 . DM S sta förh? för att ej få se dem på Tedersplalsem Se dagens händelser. ; rhållandet, 6. Glömske;, ty sedam de af godtrogne (som öfvergifvit deras kokeri) till låns m i re 7 : d ottagit egna s törbindelser, förlora de senast häskomsten deraf. Se dagens händelser. E gna skuld 7. Spekulanter och knipsluge mog; ty säga de: blott vi tro, så tar hin oss icke ändå. Hä å d . H vådslå med hvarandra. är dem råd. 8 Dygderika; ty när de se en målning med nakna figurer, vända de om d z e . . . en, och säga: ska se på sådant Passa på vid målningen. 2 ga: fy, skall man 9. Titel-älskare och bergfaste; ty säga de: vi äro Hellebergs-församlingen, Se Nr 83, sista raden. 10. Försigtige; ty nar de sjelfre icke töras uträtta sina hjertans trängtande ting, leja de tjenande gökar. Hör efter i husen, S Betänkandet: Ett rop höres utgå ur Hellebergets skrefvor: icke var det jag, icke jag, icke jag! En röst ifrån höjden hörs svara: den som med uppmuntrande bifall befrämjar en gerning, är delaktig deri. Ja, kära vänner, I hafven gjort en gerning, en ful i ) ä kläder, och visat eder i er nakenhets blygd. : gerning för eder. 4 hatven afklädt eder edra Farväl nu, och låt oss icke mera mötas med ovännens utsäde i våra hjertan, utan med friden från Herren; glömmande fordna tvister och splittringar, lemna i arf åt våra barn kärlek och samdrägt från honom som sådant gifver, Bär vi — uppriktigt vilja mottaga det. Å Nl e— -—— — — X—