2 VV Pe Vv högre punkt än Svenska medbor: erligheten i allmän het. Med Svenska friheten skulle det då stå ill till, men, förhållandet är ej sådant! Friheten värde ras utaf mängden, ringast lika högt som någonsin a Frih. A—d:; men den fromma, den fridsamma, de ömtåligare delen utaf nationen, ser tryckfrihetens nå gon gång inträffande öfrverdrifter och missbruk, mec samma slags förskräckelse som af tryckfrihetens blot ta bruk, på lika naturliga, ehuru aldeles olikartade grunder, injagas hos en annan, eller hos den mins talrika af de fraktioner man i afseende å politisk: förhållanden möjligen skulle inom nationen kunn: uppgöra. Det vore visserligen väl, om inga missbruk egde rum, men då vår menskliga natur förbjudej möjligheten, så lärer tryckfrihetens bruk, ej mera är all annan mensklig inrättning kunna frikallas — ifrår missbruket. IHvem kan i detta land, med mera erflarenhet än Frih. A—d tala om de sår, som tryckfriheten åstadkommit; om de orättvisor den understundom har föröfr t; om den grymma omildhet hvarmed den tillåtit sig att dikta afsigter, helt andra än de, för menniskoögat dolda, men icke desto mindre verkliga och sanna; om den förtrytelse och smärta, som de rent af lögnaktiga och derigenom smädliga tillvitelserna ofta ingjutit uti det känslofulla hjertat; och likaväl älskar Frih. A—d tryckfriheten så högt som den, hvilken aldrig varit mål för tryckfrihetens missbruk. Han älskar tryckfriheten, såsom det enda säkra värn för friheten, och derföre, alt olägenketerna af missbruket äro så små, emot I fördelarne af bruket; han älskar tryckfriheten såsom lenda medel att inom samhället skydda den svagare, emot den mägltigares, och mot den mägtigastes förtryck; såsom enda utväg att motarbeta den naturliga iinstinkten hos de få, alt utan arbete och egen moda lefva på arbetsmsssornas bekostnad der det kan i ske; och så sker öfver allt der icke finnes tryckfriI bet. Han älskar tryckfriheten, såsom en foöorfs ig sporre till sedlighet och dygd; och som en skräck i för våld, lättja, maklighet, oduglighet, egennytta och I vårdslöshet hos Embetsmän; och han fimner svårliI gen, huru tryckfrihetens missbruk kunna afhjelpas , genom lag, utan inskränkning uti tryckfrihetens goda I bruk: och under sådant vilkor, underkastar han sig häldre ett, om möjligt, ökadt mått af lidande ifrån tryckfrihetens missbruk. Måtte allmänheten vara på sin vakt, att ej al rättkämslans afsöndring ifrån den lugna undersökningen, låta förleda sig till kallsinnighet och köld mot tryckfriheten, för dess missbruk skull. Måtte hon taga sig tillvara lör vilsevisningen af de irrbloss, som understundom föras af sådane agents provocateurs som Sv. Minerra och dess trosförvanter; Måtte lagstiftarne inem de ofrälsestånden vid en kommande Riksdag ej låta förleda sig, att under förevändningen af skydd för enskild rätt, förtjena närvarande och kommande tiders förbannel ser, genom den ringaste eltergift af rättigheten, alt i offentligt tryck granska och att klandra de allmän-: na ärendernas gång, älvensom de magtegandes andel uti godt eller ondt, uti bra eller illa. Att Riddarhuset icke härvid kommer i betraktande hemtar sin grund ifrån de naturliga grundsatserna af Friherrarne Klingsporres och Stedingks älventyr, straxt efter sista Riksdag: och som gjort ett ej obetydligt intryck på nationen; hvilken genom denna tilldragelse kan hända mera än genom något annat blifrit förd till besinning, af hvad hon utan tryckfrihet äfven i andra delar kunde hafva att förvänta. Man kan af den förhatliga indragningsmaktens bruk, sluta till styrelsemaktens omsorger för enskild rätt, i dess beroende af tryckfriheten; då, af de otaliga, indragningar som seden lagens tillkomst inträffat, ofta itan att för det vanliga menniskoförståndet varit fattligt, hvarföre de skett; tå, om icke redan detta är för mycket sagdt. hafva egt rum till följe af, utan skäl och bevis förnärmad personlig rätt, eller af fortfarande smädlig egenskap mot enskild man, Friherre A—d kan bältre än någon annan hänvisa till xemplet af luniorne uti Granskaren, Fäderneslandet, Objudne Gästen, Sv, Minerva, och sednare hälften it Argi period; samt till allt uti dem, — utan skäl och bevis Frih A—ds personlighet förnärmande, och not honom (fortfarande smädliga i skrifart — De fyra örstnämnda af ofvan åberopade tidningsblad, hatva ikväl alla, åtminstone efter allmän sägen, varit mera ler mindre under ett högre hägn, och skyddade af nflytelseegande patroner. Tryckfriheten besvärar obeskriftigt, när den afslöar — hvad maktens organer önskade fördolt. När ryckfriheten oskickligt och olämpligt missbrukas emot ågon högt uppsatt man, då hältver man sig grulligt; å ser man samhällsordningen på branten af sitt fall, ren månne hvar och en al dessa mäktiga som ifra å de sjelfva lida af oförrätt och smädelse, kunna red full samvetsfrid säga sig: att de aldiig främjat dykt lidande för andra. vn Cs FP AR Ke fal 2 (JA Det vore beqvämt om maktens innehafvare, ihån tatsministern till Fjerdingsmannen, skulle kunna omjorda sig med en uteslutande oantastlighet. — Det ore artigt om de goda tidningarna skulle kunna utälla oppositlionsmännen, deras handlingsätt, och eras motiver. utan tillfälle till — vedergällingsrätt; och sådane blefve ofelbart följderne al jen tryckfrihet makten skulle vilja fgenomdrilva ch derifrån bevare oss milde Herre Gud! Om man kulle kunna uppgöra en räkning, emellan skandalen F tryckfriketens missbruk, och maktens bruk; så är et lara värdt hvik:ndera sidan, som komme att stå imst till boks. När man granskar naturen utal måna al de så kallade högmålsåtalen, så häpnar man iland öfver anledningarnes ovbetydlighet; och al åklaaremaklens någon gång visade likgiltighet för sjelfva et afledna Konunga Majestätets heder, ära, och anende inför samtid och efterverld, som man haft tillille erfara uti Skildringarnes angifvelser emot Konung jarl den XI, kan man lätt sluta till dess ömhet ör den enskilde mannens skydd emot tryckfrihetens -— 0 -— isbhbuk. — — — — — — — — När man på en annan sidaskärskådar den hätskhet mot tidningspubliciteten, som omisskänneligen utta