Aftonbladet – 18 april 1837, sida 2

je HblUulDlad AIUSARLUIHUSL I VELIUCH RIP UU korset, och icke blott bedyrat, att historien orm Sixtus den V alldeles icke syftet på Erkebiskoppen, utan till och med .förnekat sina ferdna Polyfemiska bragder, och försäkrat sig icke begripa, huru någon kunnat anse de på sin tid famösa pasqvillarne emsot den under namnet Struthio apostroferade litteratören riktade mot Hr Wallin eller sjelfva denna benämning såsom ett åt Herr W. gifvet öknamn. Slutligen förklarar hon sin tamka, att appsatsen i Aftonbladet sannolikt härledt sig ifrån den gamla Tungusiska skolan i vitterheten, sem hom inbillar sig hafva blifvit uti Carl Lindegrens och Wallmarks personer kmäckt af Polyfem. l Visserligen har största delen af den mu lefvande generationen redan långt för detta glömt Polyfem och dess pasqriller, hvilka i grof plumphet ech personligheter gålvo ett exempel, son öfverträffade allt hvad uen Svenska tryckpressen förr eller sednare kunnat alstra och på: sin tid utgjorde en af de bidragande or-: sakerna till indragningsmaktens beviljande vid: 1812 års Riksdag. Men ännu finnas likväl gamska mänga, som hafva densamma i godt minne, : och vi skole, om det erfordras, icke underlåta, att tjena Minervas eget med några uppfriskande: utdrag derutur. Den strid med Lindegren, som! Minerva emtalar, och ur hvilken hon förmenar:; Polyfem hafva så segrande utgått, var för öf-: rigt blott en episod, som föranleddes af ett poem af Lindegren, kalladt: Ulysses äfventyr i Po-: lyfems håla, i hvilket å ena sidan Ulysses tappra kämpar och å den andra de smutsiga; cykloperna beskrefvos, och der det om de sed-; nre bland annat hette: I Midt ibland dessa försupna, hungriga, nakna ge-; säller SLtod som en skampåle höjd öfver dem, Polyfem deras höfding Lång som en stång, och tjock som en stock, och enögd och glosögdr— en beskrifning som jemte det öfriga af detta rätt qvicka poem, kastade mycket åtlöje på den anspråksfulla vidundrets namne. I alla fall bar Minerva äfvem under sin fega: retraktation icke kunnat afhålla sig, att äfven deana gången rycka ut mot Erkebiskp Wallin, genom sådana städade uttryck sem t. ex. att tidningarne nu vilja lefva på Hr W. så länge ännu någet af henom är öfrigt? m. m. och uttslar derjemte oförtäckt, att Hr Wallin var j af alla den minst passande ull Erkebiskop, ) och framför allt i jemförelse med biskop af, Wingård, hvilken hon ännu icke kan underlåta omfatta med sin ömhet. Det står derhän, huruvida Minerva kommer: attumgås med Erkebiskopen på en mera vördnads; full fot, sedan Erkebiskopen nublifvit Sera) fimerriddare, och Konungen derigenom gifvit ett: nytt bevis på den vackraste och mest otvungna hyllning, i denna punkt, af nationens Zi I oaktadi alla de ansträngningar, som skett för att åstadkomma en annan utgång. För egen del vilje vi blott tilligga ett ord, för att taga Minerva ur den villfarelsen, att det som Aftonbladet yttrat i frågan om erkebiskopsvalet, utgått från någon föreställning af en befintlig politisk liberalism hos Hr Wallim. — Det torde knappt behöfva anmärkas, att vi aldrig kunnat hvsa denna föreställning, då demw mindre betydliga andel Hr Wallin tagit i de politiska förhandlingarna vid våra riksdager, nogsamt gifvit tillkänna, att han sökt så litet som möjligt sluta sig till den politiska rörelsem, och att han i alla fall vid sista riksdag nedlagt en tillräckligt ampel reservation vid Presteståndets protekoil emot den tankan, att han önskade lyfta sig på demokratiens skuldror, likasom hen i sitt yttramde om indragningsmakten å andra sidan ådagaladesia je fständighet. Men oberoende af all politisk opivion, har Hr Wallin förtjomster, gevors hvilka hans namn skall lefva i den Svenska kyrkans häfder i århundranden, sedan biskopes i Götheborg ech dess herdabref längesedan blifvit öfverlemnade åt glömskan, och det är dena omständighet, som, oberognde af alla partiåsigter, ledt vårt handlingssätt och våra yttranden i detta ämne, emedan blotta rättvisan fordrade det. Revisionernsa ofrer BankoFT RAL 1 för PI na och Handelsdi2 PA Bg