Jönköping d. 45 April. Ej mindre de till Länsstyrelsen från Kronobetjeningen inkomna rapporterne, än Korrespondensoch muntliga underräträttelser från alla trakter af Läner skildra den belägenhet, i hvilken en stor del landtmän råkat, i följd af den, ehuru länge förutsedda, likväl förr än man kunnat förmoda, inträffade foderbrision, såsom i högsta måtto nedslående och bekymmersam. På många ställen har man redan tillgripit taken Öfver laduhusen, på vissa andra begagnar man hackadt granris, och åter på ett eller annat upphackas ljung från den frusna marken, för att dermed jemte någon tillsatts af potates eller mjöl,: sulla boskapen, hvilken, i följd af den senast inträffade oblida vinterväderleken är mera glupsk än den näst föregående tiden. Der nöden är som störst skall man till och med redan hafva gjort försök att under de blidare stunderna af dagen utsläppa hästar på sjelfföda. Med ett ord: alla möjliga utvägar äro redan tillgripna för att förse kreaturen med nödfoder, och fruktansvärdt är att en bland följderne af detta beklagliga förhålande, för den mindre bemedlade delen af allmogen, blir, att den såd, som var bestämd till brödlöda för sommaren, nu medtages åt kreaturen. (Jönköpings Ti dn.)