AME OM MARS AR ARRAARAER SAR BAR AFA Vil. Ransakningen angående dripet å begarelärlingen Magnus Röjholm förevar åter den 13 April vid Norra Förstadens Ves:ra Kämnersrätt, under tillopp af en stor samling åhörare. Polisgevaldigern Löfqvist, som fått tillsägelseatt förskeffa sig upplysningar om Röjholms. ålder, uppgaf, att, efter hvad Löfqvist inhemtat, Röjholm varit 26 år gammal, men något prestbevis för honom hade Löfqvist ej kunnat anskaffa, af den anledning, att Röjholm lärer aldrig hafva gått till Nattvarden. :Vittoesförhören fortsattes derefter, hvarvid flere vigt:ga omsiändigheter kommo i dagen, rörande de andre gesällernes delaktighet, i den-afyverkgesällen: Wikström begångne missgerning. Bageri-arbetaren Öman, en till åren kommen man, hördes först. Enhgt hans omdöme, hade Röjhelm i lifstiden varit någorluada reel, så länge han var poykter, men, då han fått några supar i hufvudet, brukade han blifva oregerlig. Söndagen den 19 Mars, då Röjbolm kom hem på aftonen klockan 2, 9, var khan: bra nog fall, och började genast gräl med gesällen Wikström, till hvilken Röjbolm hade flere näsvisa yttranden, hyarföre Wikström också körde ut Röjkolm ur gesällernes rum till det yttre, som beboddes af lärlingarne och öfrige arbetare i bageriet. Derjemte fortfor Röjholm att trotsa Wikström, med uttryck: kom ut, om herrn törs?, och om ni också komma alla tre, så skall jag svara för er.? Sedermera hade Röjholm uti bageriet varit i ytterligare gräl med gesälierne Norström och Granberg, men, innan Wikström kom ner, hade han gått och lagt sig på en spånhög, för att sofva bort ruset. Wikström, som tycktes taga detta illa, gick fram till honom och sparkade till bonom, under yttrande: ligger du der och sofver, ein rackare? hvarefter Wikström fattade uti en qvastkäpp och slog honom dermed till dess den brast itu. Röjholm skrek och slängde sig på spånhögen, men utan att resa sig upp från golivet.. Wikström fick ou tag i ett vedträd, hvarmed misshandlingen fortsattes, utan att Öman, som var sysselsatt med sitt arbete, kunde iakttaga hvar slegea träffade; men omsider hade Röjbolm fallit ner sanslös, hvarefter han af Wikström och Norström bars ut i snödrifvan på gården, för att svalka sig, som Wikstrem yttrade. Efter en qvart blef han åter införd och lagd på spånhågen. Wikström, som stod vid ugnen, gick alitemellanåt till Röjholm, makade på bonom och gaf honom några rapp. Helt oförmodadt reste Röjbolm sig derefter upp och klätirade, med biträde af ett tråg, m 1 torkuguen, derifrån ham, efter en timmas förlopp, föll rer på golfvet. Öman sait dervid midt emot uguen och såg Röjhoims fall. Fötterne hade: han hatt förut, och föll med ryggen mot goltvet. Att huv stöt te sig i hufvudet, hade Öman ej sett, och blodig i ausigtet var han innan han kröp upp på ugpen. En stund derefter reste Wikström och Norstrem homom upp, derunder Ömzn såg, at va Röjbolm, som gmsslade med tänderne och syntes ilsken, med knuten hand hötade mot Sör ström. Norström hade då med eu brödkäpp slagit Röjbolm några rapp over henen. Nåsot im stå vid bor Wikström frågade, om nan ej ville bjelna tiv vid betet, och då Pöiholm icke åsvarada, siuffsde skatröm till honom, så alt han föll -mot mnsecnare sig Öman Röjl ren och slog hufvudet emot några der uppställs de brodplåtar. Röjbolm vråiade och tjöt. Sea dan hade Ömau icke sett homom ytterligare mis:. handlas. Då Wiksiröm började slå honom, ha. de bid2 Norström och Granberg yurat. sla