da 55 innocenCceUraens Dal. En liten ny episod har åter: tillkommit i tullbalansmålet. StatsRådet Frih. Akerhjelm har inkommit till Kongl. Maj:t med en underdånig ansökning i samma syftning, som den för några dagar sedan omnämnda af General Tulldirektören grefve Posse, neml. med begäran, att undersökningen af räkenskaperna målte sträckas så långt tillbaka, som till den tid, då Friherren mnehade :Generaltulldirektörsembetet, på det deraf må utrönas, huruvida någon sanning legat till grund för ryktet, att aflidne Finr iemottagit uppbörds-tullförvaltare-tjensten med. balans när han tillträdde den, hvilket lärer skett under Frih. Åkerbjelms chefskaps-tid och huruvida silonda någon uraktlåtenhet å Frih. sida kunnat till mer eller mindre del föramleda början af Finers obestånd. Friherre Åkerhjelm är, såsom bekant, en af de sensiblaste personer som finnas för anmärkningar, och denna sensibilitet har måhända i sednare tid ökats genom den grymma otur Hr Friherren såsom administratör hade med Korrektiönsinrättningea på Långholmen, åt hvilken han, såsom bekant är, egnade sin speciella och nästan dagliga omtanka. Pet synes derföre helt naturligt, och vore det i alla fall, att Hr Frib. söker blifva rentvagen ifrån misstankan af all direkt och indirekt delaktighet i ursprunget till den nu uppkomna oredan i tullverket. Man kan dervid endast göra samma anmärkning, som i anledning af Grefve Posses skrift, nemligen att om vederbörande, såsom det ej bör betviflas, käana sin pligt att utleta sanningen, så bör undersökningin väl gå tillbaka till första källan af det onda, äfven en sådan ansökning som Friberre Åkerhjelms förutan; skulle detta åter icke kunna antagas, så finner man väl, att sådana ansökniovgar tjena till ingenting annat, än blott den obetydliga effekt de för tillfället kunna göra hos allmänheten, Det kan dessutom mycket väl hända, att en balans efter Finers företrädare kunnat äga rum, (hvilken, enligt hvad vi härom hört berättas, likväl icke skal! upgått till 10,000 Rår) och blifvit af Findr öfvertagem , utan att Frih. Åkerhjelm derom haft den ringaste kunskap, i fall blott ett godt förstånd rådt emellan redovisande och de närmast kontrollerande då, likasom det nu visat sig vara händelsen. Friherre Åkerhjelm är en filantrop, som icke tönker det värsta om andra; huru många missbruk i styrelsen på stället af korrektionsinrättningen vid Långholmen hafva icke nu efteråt blifvit upptäckta hos de personer, som innehade närmaste tillsynen under Friherrens chefstid, och efter hvilkas endtledigande myeket åtminstone blifvit bättre än tillförene, om också den förderfliga inflytelsen af ett ofullständigt system ännu ej helt och hållet kunnat afhjelpas? Det är imedlertid vår, och sakert de flestas tanka; som känna Friherre Åkerhjelm, att ingen kunde hafva mera nit och god viljaär han, såsom chef för fåmgstyrelsem. Bristerne uti hans förvaltning kommo egentligen från ett alltför stort förtroende till egna insigter, och just il den förut emtalade ömtåligheten, som så lätt föranleder att anse hvarje råd såsom en anmärkning eller ett klander, jemte ett bufvudfel hos så många af vår tids viljor, nemligen oförmågan, att, ingan Man experimenterar, kunna på förhand intränga djupare i sitt ämne, och klart förutse de följder, som af inre nödvändighet skola utveckla sig ur detaljerna af en organisantion eller methoderna af en förvaltning, samt slutligen