Aftonbladet – 14 april 1837, sida 2

En frigifven galerslaf, som någor tid vistats i Rennes, ville derifrån begifva sig till Caen, men hade det missödet, att hans kassa tog slut före resan. För att afhjelpa denna brist, gaf han sig ut för läkare, och försäkrade sig i synnerhet vara i besittnirg af en ofelbar kur emot lamhet. I den by, der han stannade, fanns en persen, som i många år plågats häraf, och som ej försummade tiltfället att låta kalla den föregifae läkaren. Denne förordnade ett fotbad, hvartill åtskilliga ingredienser hemtades från staden, ech som förstärktes med tvenne femfranes-stycken. Efter badet skulle desse läggas i det emslag, som borde lindas om den sjukes fötter, och der qvarblifva till följande dagen. Den sjuke, som likväl var ganska frisk till förståndet, fann imedlertid detta medel både löjligt och misstänkt, och bad sina anhöriga efterse huruvida det dyrbera plåstret verkligen låg på sitt ställe. Hans familj, lättregnare än han, ville i början respektera doktorns föreskrift, men gaf slutligen efter, och aftog bandaget. Det befanns nu, att silfverstyckena voro förvandlade till koppar. Man efterspanade då läkaren, hvilken anträffades i en nästgränsande by, sysselsatt att på en annan sjuk använda samma kur, men hvilkem polisen hade den ohöfligheten ait ej lemna honem tid att fullända.