jord tog han utur sitt fromma hjertas innersta, oc derföre går ock hvarje ord till hjertat. Man skull nästan kunna sä i2a, att han trodde på tron: denn tro hade han under de hårdaste inre och yttre stri der tillkämpat sig; derföre egde han den ock icens: hög grad och I d med en så rik inre och ande: lig erfarenhet; derföre talar han ock så väldeliga, at man ofta finner sig af hans ord träffad och måst erkänna: sådan jag — detta är sagdt om mi — till mig. Hvarje skrift af honom är derföre i s hög grad på samma gång väckande och undervisande. Öfver allt går han på djupet, ej blott den religlösa sanningens, utan ock menniskohjertats mes förborgade djup. En mästerlig klarhet, enkelhet och öppenhet råder derföre ock i hans framställningssätt intet uttryck är sökt, konstladåt eller står på orätt ställe; han är med hela sitt jag, hela sitt inre lif, 3 i hvarje ord; orden följa sjelfmant tankarna, och detta är ock orsaken, hvarföre hans stil förtjena: och erhållit så stora loford. I EklesiastikTidn. yttras: Hr Sondeån tillhörer den förtjenst att vara den förste, som lemnat oss en troen tolkning afdenna skrift efter Originalet, hvilket af Luther författades på Tyska. Originalet har ock framför nämnda Latinska öfversältning (den i ConcordieBoken) stora företräden, framför allt i gediesenhet och kraftfullhet. Att nu utgifna Svenska öfrersättning för öfrigt är gjord med Hr Sondens välända skicklighet och noggrannhet, behöfver ej nämas. Hvad ingen skall betvifla, behöfver ingen becräftelse.