uti landet hårdare till sinacs,jän man hade föreställt sig. Man har hittills allid trot, at jen viss prelat liknade framlidne Biskoppea Han: i Drask uti den berömvärda egenskapen att kunIna hålla god min i elakt spel; och att han derföre, om det slog felt att komma på Laurentii Petri stol, skulle sjunga med Profeten Jeremias, uti 10 kap. 19 versen af dess klagovisor :? Ack, min jemmer och hjertans sorg; men Jag tänker att thet är min plåiga, Jag måste lida henne; men slaget var for hårdt, missräkningen för förfarlig att kunna bäras. Hvad skulle man då göra. Skaffer och beställer gråterskor , att the komma, och sänder efter them, som thet kunna; Och begråter oss med hast, att våra ögon måga rinna med tårar , och våra ögonhvart flyta med vatten; att man må höra en klagalit i Sion: Ack! huru äre vi så platt förstörde och till skam wordne. lIJer. I kap. 17 vers. Och gråterskorna komImo. Läsare-fidningen i Luad tog upp piano med några suckar och snyftuingar, till dess lifoch hustidningen i Götheborg hann komma sg före elter den första bestörtningen. ISedam har denna utgjutit verkliga störtsjöar, Ihvari 3 eller 4 numror af sasema blad nu verit helt joch hållet fördränkte. Men började redan befara att sjelfva kanalerna i Götheborg skulle stiga af tåreioden och orsaka em öfversvamning i staden, då smärtan lyckligtvis för ett ögonblick lisades och hann taga ige sig till ny fart genom en opiniousyttring, som beskrifves i N:e 38 af det Götheborgska Dagbladet. I N:o 39 har den jåter brutit lost i en elegi, under rubriken: Hyllningssång till Hjerter Sjua, upphöjd till I Påfve i Svenska kyrkan, innehållande de mest (ansträngda uttryck af harm och ilska, som äro möjliga på det hållet, hvilket ej är litet. Då den ifrågavarande epinionsyttringen beskrifver jen händelse, som på visst sätt hörer till dagens krönika, ha vi trott ess roa våra Läsare med latt här meddela den; om utrymmet tillåter, sko(la jemväl verserna följa efter i morgen. ), Vi lefva i opinionsyttringarnas tid; de äro tide;hvarfvets älsklingsbarn. Att man någon gång i deras janletsbildning upptäcker herrliga drag af en förmälning mellan tidens ädlaste kratter, men ännu oftare U I i i i j bland dem finner vanskåpliga batarder, såsom foster ar den förförda friheten, och den i sina egua bojor I slafvande sjeltviskheten, är lika naturligt, som att blomman dricker sitt ljus ur strålkalken al samma sol, hvars brand tänder lifvet i krokodilens yngel. Lika litet någon man af samvete, sjelfständighet och sans, låter sig förledas, att falla ned och tillbedja denna tidsandans idol, hvilken, under den ädla frihetens namn, endast är de tomma hugskottens, de lössläppta lustarnas frilla, lika litet han i den förnedrade publicitelens sträckbänksminer, 1genkänner uttrycken af de ädlas verldsåsigt, lika fast Öfrertygad är han, att den sannt fria hyllningen af en opinionsyttring, förmedlande den lefvande tanken och den glödande känslan, ej saknar värde för hvarje hjerta, som vet, att oskrymtad innerlig kärlek doek är det högsta menniskan vinner på jorden. Det var dema ötvertygelse, som föranledde den gard af enskild tacksamhet och offentlig vördnad, hvilken nyligen härstädes blitvit gifven Biskopen m. m. Doktor at Wingård. Så snart dena nya Erkebiskopsutnämningen hunnit här blifva tillräckligen känd, och vi tillägga trodd, var det såsom en gemensam, af alla på en gång träffad, Öfrerenskommelse, att stadens samtliga presterskap och skollärare, med undantag ar Consisiorii ledamöter, hvilka i samma ändamål begagnat sin första session, borde, icke mindre å ega, än sina stiltsbröders vägnar, då dessas tänkesätt )! rore kända och uttalade af åtskilliga från landet in(s komna prester, för deras älskade styresman frambära ; uttrycken af sin hjertliga glädje, att ännu få se sig af ouom omhuldade. Denna deputation, som man hel Ire ville kalla ett hjertats omburdskap, egde ock nyigen rum, då en af de äldre bland det tjenstgörande IS resterskapet, i få, men meningsrika, ord tolkade den Id n förställda glädje, Götheborgs ecclesiastikstat anner, Ölver att icke se Hr Biskopen förflyttad ur . cn omgiining, af hvars tillgifvenhet och vördnad ilr! piskopen så odeladt uppbäres, sedan anledningar icke sknats till den förmodan, att ett allmänt uttaladt örtroende, i förening med Konungslig rättvisa, skulle, huru till hela Svenska kyrkans vinst, berötvat Göeborgs stilt lyckan af dess vördade Biskops fortI rande vård. Ått denna vård, så nödig för utveck-!FE ugen af det goda, för hvilket Svenska kyrkan echjO roverket hafva att tacka Hr Biskopens ädla oför-)V utna verksamhet, sent måtte saknas, var den slut!S sa Önskan, gemensam inom hela den verkningskrets, 1O er Hr Biskopen nära ett tredjedels sekel gagnat och 1 A relyst. Med sin van 32 varma hjertlighet SE r Biskopen dessa ord. I Att vid ett tillfille sådant som detta, egnadt åt I sksamhet och glädje, vidröra någon at dagens meJP igstrider, hade varit att oskära en hjertats högtid. I M e . a . Oo rv a nu vill man heldst förbigå denna, den lump) Li ste al all polemik, tidningsskrifreriets, ehuru pan St utser, att detta, isynnerhet af en viss färg, icke I 50 ill underlåta, att i ofvannämnda opinionsyttring söSå nedlägga smutsiga motiver, såsom cen alspegling at Di 1 kland;andes egen individualitet. I en tid, då I Lil ad man vanligen kallar opinior liknar vårllödet, I So a förvandlat snöns demanter i flytande grums, I Oc 1) väl ingen fördomsfri anse densamma som en IJ1 Rn FA rad 4