ro rr, AA 222 UC MAN tUlläuTct I UC: lamosa I herdabrefvet. Förmälning mellan tidens l , ? 7, ädlaste krafter, — de tomma hugsskottens, ll de lössläppta lusternas frilla, — — sträck4 Dänks-miner? — — förmedlandse den lefvan) a , , 7: ide tankan — — omhutldade o. s. v.: dylika å r stykhöga, dunstiga och skrufvade 7 -syubarigen lånade från sjelfva den heborgske u. Biskoppens diktionär. Det som imedlertid väcker något tvifvel, at artikeln kunde komma I derifrån, är den direkta oförskämda attacken em -Konungslig rättvisa, hvilken det väl är troligt ilatt de kända tänkesätten sjelfva, äfven vid en öfverkokande harm, icke hade tillåtit sig, äfvensom den kuriösa strofen, att tidningar-Ine skulle i den ofvannärmnda opizionsyttrina Igen nedlägga smutsiga motiver, såsom en afa SPegling af den klandrades egen individualitet, a Jemedan man icke gerna förklarar sin egen in, jdividualitet för smutsig. Eljest hafva enskilda , Ibref från Götheborg fremställt denna opionsec lyttring icke alldeies på samma sätt som insän3 darer, och gifvit en och annan detalj att saml ö 2 un liagen här och der gått litet trögt, om opinionsi iyttringen också hade den likheten med hurrningen i Carolus Magnus, att den var frivillig. Dessa bref berätta ock ett rykte, att Hr Bi-Iskopen vid första nyheten om Bi:kop Wallins jutnämring, när den såsom här ofvan säges, , I blef trodd (ty i Götheborg trodde man sig forut redan säker om helt annat) hade i hä, penheten förklarat, sig vilja ull vedergällning t) gora vederborande det sprattet, alt aldrig mer i resa till någon Riksdag. Ja! man hade till och fl med varit i andans ödmjukhet så beredd på Jen annam utgång, att vid en middag hos en Jaf Konsistorii Ledamöter påpgra dagar förlut, Herr Biskopens skål proponerats af värflden, med afseende på stiftets serg öfver den förmodade flyttningen, ech ait Herr Biskoppen tillsvar derpå med rörelse hade förklarat att han endast för högre pligters uppfyllande kunde ceJdera den alltid närda önskan stt få multna uti Behusläns jord. Kerrespondent:en säger sig likväl ieke kunna diplomatiskt ansysra för ordalagen. Huruvida sjelfva händelsen är grundad, torde bäst vara bekant i Götheborg. — Relata referimus. Svenska Minerva år på sin si!a ieke heller overksam att hjelpa sin själsfräsde. Deana tid nings redaktör her, som bekant är, slliid burit agg till Erkebiskep Wallin, ända från den tid tillbaka, då samme Redaktör uti tidningen Potyfem föreslog att sätta Wallin (ät hvilken Polyfem gaf öknamnet Struthio) uu en bur och föra henom kring gatorna. — I går innehöll Svenska Min. en updukning af den bekanta historien om Sixtus den V, med tydlig allusion på Hr. Wallin, Beklagligen slår dock denza allusier bom, just i det fall, som den skulle vara träffande, för att göra effekt; ty Biskop Wallin ber under de sista två åren, tedan hanms helsa blef återställd, varit så kra 111 som någonsin, hvilket bäst bevittnas deraf, att han i år predikat två gånger på en dag i Storkyrkan, skött alla sina öfriga talrika beta ningar , och dessutom lemnat flera sköna griftetal, der hans Sånpgmö uti det kerrliga poetiska språk, som är henne så eget, uppenbarat en snart segdt ungdomlig lifhgbet ech styrka. De tjemstaktiga gråterskorna hafva således icke mycket för det vatten de utgjuta; och den värst sörjande ville vi råda att trösta sig med skriftens språk: Att vara gudelig och låta sig nöja, är vinning nog oeh att derföre låta Sig nöja der, hrvarest vingården ech rosen tillsammans blomstrat, och der ?min vän hafPer en vingård på ett fett rum. Es. 5 kap. 1 v. P. 3. Som ofvanstående artikel, hvilker var skrifven för gårdagsbladet, af brist på utrymme då måste uteslutas, fi vi nu til:fälle att på samma gång fullgöra löftet em de deruti omuämnde versernes meddelande ur Gö:heborg Dagblad. Hyllnings-sång till Hjerter Sjua, upphöjd till Påfve i Svenska Kyrkan. livem är väl Påfro i vår Svenska Kyrka, in gång af Luther löst ur slika band. )m icke Du, som red blott andlig styrka (ill nämna Erkebiskop i vårt land; om hvarje dag ger någon Biskop skrapa IL oo 5 wr 7 cv YAL 20 dc