Aftonbladet – 13 april 1837, sida 1

UTRIKES. GROTES MOTION OM SLUTEN VOTERING. Såsom ett bidrag för bedömandet af utsigterna för de Engelska reformerna, lemna vi följande korta resum af Herr Grotes motion till förmån för slutem votering, utan att dermed åsyfta någon opinionsyttring i en fråga, hvars afgörande i speciella fall alltid fordrar afseende på serskilda förhamdenvarande omständigheter. D. 7 Mars gjorde Hr Grote i Underhuset sin vanliga motion om Ballott (sluten votering) vid parlamentsval. Hans utveckling af detia voeteringssätts företräde framför det brukliga, var lugn och öfvertygande. Först visade har, ait de slagsmål och upplopp, sem nu äga rum vid valen, skulle försvinna, och att den, under ett lingt val, ofta förekommande uppsummering af vallängden, som upptager så mycken tid, skulle umbäras. Sedan gick han in i en undersökning om sakens politiska och moraliska sida; och hans skäl för sluten votering äro så ofta upprepade i alla länder, ait föga nytt derora kurde sägas. Hans målning af de medel, som användas för att skräma eller tubba valmännen, var bedröflig och skakande. I vissa städer har man tryckt listor öfver de handlande och handtverkare, som voterat mot de förnäma kundersas önskan; och desse gifva öppet? tillkänna, att de icke ärmsa handla hos de motspänstige. Ts laren företedde en dylik lista för Cambridge, och uppläste en derpå anbragt fanatisk slutmening om de ogudaktige, som vilja förstöra statem och trampa kyrkan i stoftet.? De lydige valmännen hafva ensame kunder bland alkademiestaten. — Mam talar om det omacoliga esk skamliga i hemlig omröstning. Men hvad kan vara skamligare, än demna nu existerande skrämsel och bestickning? I enskilda sällskaper blyges man icke att ballottera. På ett segrande sätt vederlade ham det inkastet, att en valman kan ljuga, lofva six röst åt en och ge den åt en annan. Detta skulle på sin höjd hafva den följden, att man icke fumne det löna rmödan att wärfra röster. Sjelfve egendomszherrn skall icke finna det värdt att vilja befalla sina underhafvamde att votera så eller så. Att valmanren blifver en skrymtare mot den enskilde, är bättre än att han blir det met det allmärna; bättre att han ljuger för honom än för sitt samvete, — Det inkastet, att den icke valberätv