Aftonbladet – 12 april 1837, sida 4

Orientalisk-Kinesisk Målarekonst. Bland konstföremål, hvilka med lätthet att bibringas elever, förena ett lika mångfaldigt som behagligt och nyttigt använde, torde man icke utan skäl kunna räknå den såkallade Orientalisk-Kinesiska Målarekonsten, då den inhemtas af personer, som deri vunnit den fullkomlighet, att de kunna göra anspråk på ett af ingen jäfvadt mästerskap. Ett sådant förhållande eger rum med Herrar E. W. och G. Hering, tvenne bröder från Stuttgard, hvilkas med kunskap, system oeh nit meddelade undervisning, redan förut i flere af Sveriges Skånska städer, och ännu i Götheborg, till mångas belåtenhet, blifvit och blir begagnad. Den Orientaliok-Kinesiska Målarekonsten har, som det redan lärer vara bekant, blifvit med lika bifall upptagen i de delar af Sverige förberörde konstidkare besökt, som i England, Frankrike, Tysklandoch andra länder, der den isynnerhet blifvit Damernes älsklingssysselsättning, och denna konst utmärker sig genom tinhet i kolowten samt färgernes liflighet, framför all annan slags målning. — Utan att fordra kännedom af teckningskonsten, utöfvar den ett oklanderligt flerfaldigande af lämpliga föremål. En tid af 6 till 8 timmar, är för em i målning eeh ritkenst obevandrad elev nmog för att tillegna sig grunderna för denna konst. Man öfvertygar sig derom redan på första timman. — Detta målningssätt låter använda sig på träd, sammet ech siden, likaväl som på papper. Utmärkt skön och ändamålsenlig är den på trä, för att måla skifvor till sybord, toilettlådor o. s. V. Då Herrar Hering omkring medlet af April månad torde inträffa i Stockholm, hafva vi, som egt tillfälle att taga närmare kännedom af det nya målningssättet, trott det för konstens vänner vara angenämt, att genom förestående uppsats blifva underrättade om dessa Herrars konstfärdighet och pålitlighet, hvilket vi ansett så myeket angelägnaie, som en och annan af deras Svenska elever, hvars konstfärdighet ännu på långt när ej hunnit utbildas, företagit sig resor här i landet, i afsigt att meddela en ofullkomlig undervisning, genom hvilken konstens värde nedsättes och de personer, som begagna en sådan undervisning, utan nytta förspilla tid och penningar.