Aftonbladet – 10 april 1837, sida 2

Jerdbäfningen åi Wien den 14 Mars. Om detta naturfenomen meddelar Carl von Littrow följande närmare detaljer. Jerdbäfningen bestod egentligen af tvänne skakningar, hvaraf den första ägde rum kl. 4, 43 min. efr. m. d., och den andra några sekunder senare. Båda vore hvarandra tämmeligen lika i styrka och längd. Stötarnes riktning gick från Nordvest till Sydost, och hvarje stöt räckte ungefär 2 till 3 sekunder. Efter några ovenligt vackra dagar, som väl icke voro någon utomordentlighet, i anseende till årstiden, men väl i anseende tll den föregågna ebehagliga väderleken, vid en nästan beständigt foertfarande sakta blåst ifrån S. O., höll sig barometern beständigt i granskapet af 27. 65 par. tum eller 28 5 Wiener-mått, och thermometera omkring IT 10? Reamur. Häraf kan man förmoda, att fenomenets källa icke egenteliger får sökas i vår trakt, som icke har någon velkanisk benägenhet, utan härrör endast fråm stötens fortplantning efter en aflägsen betydligare jordbäfning. Man torde framdeles bli närmare upplyst derom. För att kunna bedöma stötens styrka, måste man hålla sig till det allmänna lifvets företeelser, emedan några mätnings-instrumenter icke finnas för dylika ändamål. Af tvänne ur på Kejserliga Observatorium, hvilkas pendlar svänga i nära samma riktning, som jordskalfven, ech hvilka kort före och efter dem jemfördes med himmelen, visade det ena ett uppehåll af 1 och det andra af nära 3 sekunder, rubbnmingar, som äro af ansenlig betydenhet för så förträffliga ur. På några få ställem stan: nade till och med vanliga väggur. Bilder och speglar vacklade och nedföllo från väggarne; dörrklockor ringde, Jjuskromor och snören kommo i svängning, panelningar brakade och golf visade en vågformig rörelse. En i fönstret fritt hängande baromeeler svängde starkt fram och illbaka, och vattnet i en, i samma fönster stånde, hygrometer-skål dref märkbara vågor. I nurarna hörde man ett eget skrammel, så som f nedfallande kalkstycxen; nära tillhopa stående lrickesglas stötte mot hvaramdra; repeterurs slagjädrar ljödo; tecknare och skrifvare stordes åldsamt i sina arbeten, Iallmänhet vero skakingarme vida märkbarare i husen än i fria luf. en, oeh endast från tvänne ställen ha vi erhålit säkra observationer af sisteämnda slag, den na beståerde i en liten inmsjös krusade yta vid ullkomlig stiltje, och den andra i en besymnerig vacklande gång hos persouer, som mötte varandra. I granskapet af Donau visade sig enomenet starkare, sannolikt i anseende till den ösare jordmånen. I husen kämdes stötarnas äftighet olika i mån af deras höjd och byggna-) lernas fasthet, och sålunda har det händt, att! onevånarena i ett hus ingenting märkte, under