Aftonbladet – 8 april 1837, sida 3

hl genast mottaga allvarliga föreställningar, utan ock läns, I gre eller kortare tid få känna obehaget af sådana försigs I tighetsmått och af det förlorade förtroendet. Ynglingen å I ser då lätt, att detta behandligssätt är en naturlig påföljd n laf förseelsen eller förbrytelsen, att läraren ärnödsaI kad att till lärjungens eget bästa om möjligt före1, i komma förnyade felsleg, och att läraren ej kan halva I förtreende till den, som förhållit sig bedrägligt eller -)i högre grad lättsinnigt. En sådan behandling måste iJi de flesta fall hafva en Önskad och åsyftad verkan, sy I samt leda till förbättring oeh ej till förbittring. bBeU står felet i försummelse eller slarf, så bör ynglinalgen genast med mera och bättre arbete plikta derlör, ty det är naturligt och äfven för honom klart, n fatt den bristfällighet, som på sådant sätt förorsakats -leller ökats, måste afhjelpas genom en ny ansträngning -J och genom större bemödanden, än som fordras at aldem, hvilka i tid och rätt uppfyllt sina skyldigheter. -) Detta är i korthet det uppfostringssätt, som i de sedtt) nare åren kommit till allt närmare och bestämdare -l utveckling i Lyceum. För öfrigt löranleder man förr I äldrarnes medverkan tifl afhjelpande af moraliska och -I intellektuella brister, dels derigenom att betyg utde;las åt hvarje lärjunge i slutet af terminerna, dels get nom skrifvelser till föräldrarne, .så snart något mera e anmärkningsvärdt förhållande inträffar. Betygen ine I nehålla fullständig uppgift öfver ynglingens upplörangjde, flit och kunskaper, och äro så aflattade, alt förh ) äldrarne kunna tydligen deraf finna sina söners stånd -Ipunkt i jemförelse med deras kamrater. Verkan af -I dessa betyg har befunnits ganska fördelaktig, och de ) hafva i betydlig mån bidragit till befordrande och biI behållande at den sedlighet och ordentlighet, som i J allmänhet och med högst få undantag längre tid va-Irit rådande bland Lycei-ungdomen. 1 Man har mot de allmänna läroverken anfört menligheten af läsningens afbrott under mellanterminerina, och samma anmärkning skulle kunna göras mot bycenm. Men först och främst torde kunna påstås, 1latt denna lärjungarnes oftare och längre hemmavaro i i I fädernehuset är i åtskilliga hänseenden fördelaktigare , jän deras nästan oafbrutna vistande vid sådana lärot! anstalter, der undervisning meddelas största delen af året. De komma der alltför tidigt i ett för mycket 1 främmande förhållande till föräldrar och syskon, och i för öfrigt erfordras någon: betydligare omvexling och afbrott i den vid dessa läroinrättningar nästan årslånI ga, hvardagliga enformigheten, äfvensem sjellva lärarine behöfva någon längre tids större ledighet vinter och semmar, så vida de skola i längden kunna bibehålla den erforderliga dugligheten och driften, Man må ej heller föreställa sig att melianterminerne vid de andra läroverken nödvändigt måse gagulöst förspillar, ty genom bestämda föreskrifter kan just då den med. mycket skäl tillstyrkta, ehuru någon gång alltför ensidigtpå yrkade sjelfverksamheten hoslärjungarne, lämpj ) ligast äga rum, när ynglingarne under föregående ter) min erhållit en gröndlig undervisning och sålunda blifvit förberedda till arbete på egen hand, ; Då möjligen hos någon brister håg, kan man med; ringa kostnad låta en kunnigare yngling åtfölja honom ! hem såsom biträdande, om ej såsom cgentlig hand-: I ledare. De föräldrar, hvilka fattat det förtroende till I sina söners enskilda handledare, alt de medsända siH I I I I I i i i; i H I I na söner till universitetet, kunna bereda dessa i Lyceum och skolan en säkrare och mångsidigare undervisning, än som kan erhållas af den även med egna studier sysselsatta handledaren eller genom serskilda lektioner hos olika lärare, der kontrollen öfver lär jungarnes flit ej kan vara tillräcklig. De yngre lär; jungarne i Lyceum stå vanligen under sådan enskillj uppsigt eller äro inackorderade i någo: hus; fora ar: de äldre och i sitt uppförande tördelaktigt vitsordade j ge de; deraf göra sig förtjente, och öfver deras upplör nde, I I ighet 1 allmän sorg ilt, som: bo på egen hand, hvilket tillåtes dem, så lä ict och ordentl läfvensom öfver sedli het, vakar Lycei-styrelsen med sö Läroämnena i Lyceum och det kunskapsn der inhemtas, äro ungefär desamma som vid gymna; tierna. Således kan den, som vill grundlägga en full-;. ständig både klassisk och humanistisk bilduimng, der-j? till erhålla fullt tillräcklig undervisning i Ly cewm. I. Och om några föräldrar redan ansett sig, med alseende på sina söners anlag och böjelse, kunna bestäm! ma dem till sådana befattningar eller yrken, der en!: vidsträcktare klassisk bildning ej erfordras, så kan ef-j, ter skedd anmälan derom belrielse lemnas från läsningen af Grekiska och Hebreiska språken, hvaremot;! mera tid då egnas åt de moderna språken. — Ingen; torde råledes med skäl kunna påstå, att tiden i så-t dana fall för mycket upptages med inhemtande all kunskaper, som i praktisk väg äro mindre anvindbara eller icke i något afseende omedelbart gagneliga, tyj : Latinska språket kan icke blott anses såsom ett bland i ! de allmänna och verksammaste bildningsmedlen, utan 1 har äfven den egenskapen att både ietymologiskt och I syntaktiskt hänseende förbereda och unde ättaisyn-, en med Lycj : i l UNveti: nerhet Fransyska språkets lärande. Uti de ceum förenade skolan, hvarifrån flere lärjungar uppflyttats till Lyceum, börjas med Latin eller Tyska, i o s etter föräldrarnes eget val. Båda språken hafva be-j, funnits lika lämpliga för den första fräammand: . . f Oo z YI a undervisningen, Om man således i nagot a kan säga, att gossen redan vid första iuträdet i vis I skolor är predestinerad till ett framtida yr i ler detta icke om här ifrågavarande läroinrättning, ser I H I I I ende i. en tillräcklig frihet i val af liroämnen lemnas. 1 tens a FN aa sas nens HSE SR BEA NRO epos eesnseeeO I bref från Lidköping från J. E. D—n. f. k. . . f Jaa p 6: 32. Hvar helst en usling finns Cc. 2 Rår. . Å SA — rö Au 2 2. 4AÅA TFT href