Aftonbladet – 7 april 1837, sida 2

mävna åtgärder, som Statztidningen. innehåller, och huru detta på ett bevekligt sätt framställes såsom en dubbel oförrätt mot det officiella bla. det, och en motsats emot den tolerans för alla opinioner, hvilken oppositionsbladen eljest predika. Hvad den sednare af dessa klagopunkter beträffir, så är det nu icke vår mening, och lärer så mycket mindre vara behöfligt, att ingå i någon förklaring deröfver, som hvar och en redan på förhand måste inse, att Regeringens offeatliga och en gång allmängjorda åtgärder, likasom öfverhufvud alla märkligare händelser, at sig sjelfva tillhöra offsmilighetem: en åsigt, så allmärt antagen, att äfven i de länder, hvarest icke tryckfiihet fimmes såsom i Preussen ech sjeltva Ryssland, de tidningar, som hafva tillstånd att sysselsätta sig med politiska ämnen, noggrannt upptaga alla de vigtigare underrättelser, som förekomma i dessa länders Statstidnin gar, äfvea deras enskilda korrespondensartiklar. . Deremot torde det icke vara ur vägen att med några ord rätta den irring, hvari de goda tidningarne fallit, då de upptagit våra anmärkningar mot Statstidmingens redaktion och tendenson af des; pelemit, såsomett illiberalt försök att vilja betasga denna tidning rättigheten att frit yttra sig och föra det språk, den finner för:ealigt med öfvertygelsen hos de personer som dirigera densamma. Detta är så långt ifrån oss, att vi fastmer anse ess böra anmärka den öfverdrifea förbehållsamhet, Stawtidningen visar . att uttala mågra bestämda grumdsatser i afseende) på den inre förvaltningen ech i de förmämsta fråg .rna om samhällets erganisatiom. I dessa ämnen hafva Aatstidningens opinionsyttringar hittills vanligem iaskränkt sig till några skrufvade fraser och oci cemmunes, utan bestämd tillämpring, hvaruti man väl ser den godx viljan framskymta, mena aldrig någon plan eller programm för ärendermas behandling i det heJa. Antingen nu detta kommar deraf, att regeningen, i enlighet med författaren till den famösa artikeln om en af dagens frågor, icke anser sig böra följa någet bestimdt system, eller, att Statstidmimgen icke är mäktig att framlägga någon sidan plan och öfversigt, eller att redaktionen nogsamt inser, att det som utgör dess I isnersta taukar, om det direkt framlades, är så opopulärt, att man icke vågar sig direkt fram dermed, eller af detta allt i förening, så är dem synliga följden imedlertid densamma. Det är klart, att om regerimgen har ett fastställdt ech kosmseqvent system för lagstiftuing och förvaltning i alla grenar, så borde det just utgöra en Statstidnings förnämsta bestämmelse, att soka genom sina artiklar leda det allmänna tänkesättet och vinma dess bifall för Regeringens grundsatser, serdeles 2 alla sådana vigtigarelreformfrågor, som för tillfället äro under utarbetning genom de af Regeringen tillsat:ia kommittcer eller kollegierna. Sålunda hade man väl t. ex., om någonsin, halt skäl att vänta, att, då tvänne så dana lifsfrågor för hela landets hushållning, samt medborgares rättigheter och välfärd äro i beredskap att agöras, som den om näringsfriheten, ech ora en ny lag för jernverksrörelsen, äfveasom en ny utarbetning af krigsartiklarna, Statstidningem hade uti dessa ämnen redogjort åtminstome för de allmänna bufvuddragen af Regeringens åsigter och den grundval, på hvilken det blifvande arbstet skal! komma ait byggas. När sådana vigtiga ärender äro å baue, då visar det sig, kuru långt Statstidnisgens Direktörer mägta komma uiofver deklamationer och perukhistorier. Annu har icke en enda utom Aftonbladet diskuterat och geanskat Kommerskollegii förslag, och härigenom: har det sällsamma förhållandet iniräffat, i denna likasom allmänhet i alla statsekenomiska och tullfråsor, att det blifvit Aftonbladets loit, som vederbörande eljest hata in i döden, att ensamt ora försvaret för de liberalare grundsatser, den iuvarande Statssekreteraren för Handelsoch Finans-ärendernm2 söker göra gällande, emot den orohibitiva opposition, sem utsett Statssekretearen för Eklesisstikärenderna till sin Koryfe och Talman på högsta ort, hvarest man också (an vara öfvertygad att denna driftige man ick. r overksam. Det torde icke behöfvas mer för att visa hu:u gruadad den klagan är, att vi skulle vilja på läget sätt inskränka Statstidningens rättighet och wetogermhet alt yttra sig i hvilket ämne som welst. Deremot hafva de goda tidningarsa röt eruti, alt vi ej sällan ansett oss förphgtade tll omärkmngar öfver det säct, hvarpå den vanligen Aftakmkhl Ja 1 Ao oo PP 2 As a ba