Aftonbladet – 7 april 1837, sida 1

n ivotuam. En af ledamöterna, Grefve Mornay, bestred denra åsigt, då en för Konungens personliga säkerhet erferderlig bevillmng ej kunde behandlas under en sådan synpunkt, och han ej -t ville samtycka dertill, em konseljpresidenten ic-Ike gaf sitt hedersord, att hela den begärda sum.!manr skulle användas endast för ett sådant ånIdamål. Grefve Mold vägrade likväl att. svara 0 I härpå. Erkebiskopens af Paris, grefve Quelens, .pro:Itest har icke haft den af honom åsyftade verkan, Vid dess uppläsning i deputeradekammairems kommissien tredde. sig ledamäterne nästan förflyttade till medeltiden. Des. förklarades 4 förtjema något afseende, . emedan kyrkan, enligt lagen af 1789, icke kan innehafva någon fast eI gendem; och som erkebiskepliga palatsets återU uppbygande skulle erfordra ofaniliga summer, jhvaremet det vere en nödvändighet att förskaffa Pariss ipsevånare luft, vatten och skugga, föreslår kommissionen, att förvandla temten till en offentlig promenad. ) Meunier har åter varit på vägen att få em ny medbrottsling. På ett värdshus i Villemar Ihade nmemligen en Klädmäklere yttrat, rär man der talade om anfallet på Ludvig Filip: Ja, Alibeaud och Meunier ha förfelat sitt mål, men jag vill, om så behöfs, företsga en resa till Paris, och skall säkert icke gå miste om mitt. Detta angafs, mannen arresterades och ställdes. jugder rausakning, men. förklarade sitt yttramde för, hvad det också troligen är, ett resultat af skrytet och pratsjukan. Han qvarhålles imedlertid i fängelse. Hvad som för närvarande mest sysselsätter uppmärksemheten, är Marskalken Clauzels tvist med Hr Baude. I sin försvarsskrift mot denne, hade Marskalien kallat honom ea f.d. Polisprefekt, sänd till Algier, för att spionera på honom, ech hvilken sedan i Dsputerade Kammaren uppträdt som hans förnämste, anklagare, ;beskylloingar, hvilka Hr Baude förklarar för fallska. antrer, att tvister emellan dem båda, lehuru börjady endast med ord och bläck, likväl skall komma att släta med bled,; åtmirstoae med en duell. Detta är likväl icke de märkvärdigaste af saken, utan dess egentliga intresse ligger i den uppenbara beskyllning, Marskalken nu mera preducerar emot Ministrarne, det de i hemlighet arbeta på Kolomens uppgifvamde. Jsg har, säger han, kommeanderat i Illyrien ; jag har förvaltadt Ragusa ; jag har varit Ofvergeneral i Spanien ech Portugal, i dessa båda länder, der så lysande egenskaper utveckjat sig. År 1831 hade jag en million af de hemliga fonderna till min disposition. och har till skattkammaren deraf återlemnat 900 000 Fr. Andu vid expeditionen till Konstavtineh, hvarofver man berättat så mycket, hade jag 50,000 Fr. men har återlemnat mer än hälften. Ren ut sagdt, har det bjudits mig alt zegociera Algilers uppgifvande mot exa summa af 100 millioner for Frankrike och 5 million -r för mig sjelf, Denna uppgift har naturhgtvis väckt mycken sensation. MWNational f:ågar, hvilken makt kunnat vara, som. ingått sådana underhardlingar med General-guvernören. Månne Nordsmerika, som Just nu underhandlar med Marocko om en stu tion för sin sjömakt? eller England, som är bekymradt för Gibraltar? eller är det eu enskild spekulation af ett Engelskt kompagaie, som på Afrikas norra kust vill förnya dec Ostiodiska kompagniets industri och eröfringsplaner? Pär vid erinrar bladet om Sir Robert Pecls yttrande i Engelska parlamentet år 1834: huruvida Frankrike hade för afsigt, att, i strid m:d dess regenis bögtidliga löfte vid dess uppträdand: på ih:onem, tillegna. sig en af Portecs besittvingar, Sm den dåvarande? ministern Ströleys svar, sit Alsiers eckupation af Fransmännen vore lika tvifvelaktig och lika långt ifrån ew defioitift beslut, som vid tiden af Peelska ministörens upplösning, Man emotser med Byfikevhet om ministrarne och leras tidningar möjligen skola kumna undså nis son förklaring häröfver. Spanien. I Madrid, hvarifrån nyheteroe gå till den 19 Mars, hade man då ännu icke erhållit kuoskap mm metgången vid Ernani, Coreg har hörjat lebatterna öfver förslaget till äudring af 1812 rs konstitution, och sjelfva plinciven. elier at a ändring skulle äga rum, antogs mid en oemförlig öfvervägande majoritet, emedan af 200 leputerade endast 8 röstade demot (Engelska ; idningen Courier irer sig veta, ant hela Ingörslaget blifvit antaget med 124 röster moi 35) Nästan hela minisieren låg sju: Herr GCalis ava af em häftig feber ; grifre Almorover ikt. Herr Landerö af ipflug, san och Hanp 2