Aftonbladet – 5 april 1837, sida 2

Montalivet kanske bortgift Konungens dotter, på entreprenad auktion, till den minst fordrande, och måhäuda mot förseglade anbud? Och denna milhon, hvilken för Orleanska familjen (Les Orlegans) är detsamma som 20 sous för mig, denna million har man begärt af Frankrike! För allt i verlden, mine herrar, hafven J då inga andra utvägar, alt skaffa hemgift åt Konungens döttrar, 1 syonerhet när de doteras så tarfligt. Fy, fy, ni borde blygas! att bafva dröjt i d år med att betsla denna lumpna million, och sedan kommen J, som ären så rika, och begären den af ett folk, sem är så fattigt. Saknen J då ett sinne, Herrar Ministrar? Eller är felet hes oss, sem göra oss en så öfverdrifven föreställning om blygseln. Vi sku!le rodna, vi zän af folket, om vi ej gåfve våra döttrar hemgift af egna medel, utam 1 detta fall anropade hvad J kallen natiomens frikostighet, men hvad vi kalla den allmänna barmhertigheten. Sådant skulle vara en förnedring för våra familjer. Ja, det Vore en skam för Er, att råda till denna millions emottagande, om hon erbjöds Er, men det är smutsigt af Er, att begära henne. Gån och gömmen Ec! En million för Drettningen af Belgien, sil vous plait! En million åt en man, som ännu ingenting fått! Vi hafve likväl lagar emot tiggeriet! Men dsssa lagar träffa endast den stackars satan, som tgger em sou, för att få sig mat; deremot drabba de icke dsm, hvilka tigga en million åt en stenrik familj. Bet tillhör threnens majestät, sägen J, alt Konurzgens döttrar utstyras af natienen. Besynnerliga Majestät! Och om Kamrarne afslå den, såsom det är deras rättighet och till och meed deras pligt, hvad skall väl thronens msjestät vinma derpå? Må Frankrike svara Er: Jag har intet småmynt, och vi få se, nerraktiga hofmän, huru majestätiska J blifvsx! Nå väl, ösen då med fulla händer, der han J 500,000 Fr. om året åt Hertigen af Nemoeurs, Den fattiges söner, som sakna bröd, skola saöra till sin mage, på det deras fäder må kumna betala skatten, ech J kommen ifrån saken med att på utmätmings auktion försälja några hundra partier husgerådssaker mer om året. — Der han J em million, för att utstyra Belgiens Drettnivg! De stackars arbetarena skola sätta ut sina döttrars klädniogar, för att kunna lesona några sous åt uppbördsmannen; och deras döttrar? — — Ja, min själ, deras döttrar, de som icke ha någom hemgift, skola nödgas prosatituera sig, för att kjunna lefva. Och ud skall välsigaa Er! General-advokaten gjorde en ganska beveklig föreställning till Jury-männen, och sade dem, att i artikeln förekommo saker, som måste dömas af bjertat, af samvetet, af medborgarens och faderns samvete. Hvad skullen J väl säga, ropade han, om man yttrade om Edra döttrar, att de blifvit bortgifta på entreprenadauktiion och med förseglade sxbud? Han gjorde derefter ett loftal otver Ludvig Filips familj, försäkrade, att ett amfall mot henne vore ett onfall met landet, och bad Jurymännen besinna de vådliga följderna äaf en frikännelse, emedsn deraf skulle följa, ait det numera vore tillåtet, att tala ur deana ton om Kongl. familjen. Denna rörande framställning gjorde imedlertid icke åsyftad verkan, emedan, som man selt, Juryn icke desio mindre frikände. Presidenten tillsammans med General-advokaien bemödade sig på allt sätt att hindra försvaret. Då nemigen den avklagades advokatenförde som exempel, ech som prejudikat för sia klient, ett af kammaren förkastadt lagförslag, afbröt hobom presidenten ech förbjöd honom, att i sitt al inblagcda främmande ämnen. Advokaten, Hr Le Dru-Boilin, invände förgäfves, sit det cke biott var Charivaris sek han försvarade, atan iryckfrihatens i allmänhet, och att han lerföre ville tala om de lagar, som rörde heu26; i annat fall ville han alldeles icke yta ig. Pcesidenten förbjöd honom likväl att tala om lagarna. Då general-advokaten uppträdde ill försvar för detta förbud, och Hr Le Drulollin deröfver ville göra en aumärkning, förjöd presidenten honom ytterligare alla anmär! 2 ingar. Då Hr Le Dru-Roilin derefter önskale uppläsa ett stycke ur Deputeranden Hr Lormenins ströskrift om apasagelagförslaget, de:amma, Som var ämne för den åtalade artikelv, fbröts han åter, och, till följe af hans påståe.e, måste domstolen fatta et formligt besivt, om iförbjöd henom uppläsandet deraf, såsom rämmande för ämnet. Denna tvdlisa oh n3n