Aftonbladet – 3 april 1837, sida 1

, ter, ma Dpamnas, all varmets verkan Ul angan: afdunmstning icke tilltager i lika förhållande mec upphettningen af ångkärlet, utan att afdunstein r gen är störst vid en hetta omkring mörk röd: glödning och olika för koppar och jern, så alt något mindre: hetta för den förra behöfves til , sarama aldunstning. Likaledes har man funni i bekräfvadt, att årgans elasticitet mera beror af iden grad, till hvilken den är mättad med vatten, än af den grad till hvilken den är upp:hettad, samt att! ångan till ech med: kan I förlera i elasticitet genom kärlets öfverhettning ) medelst på ofra sidan anbragt eld till dess ytiterligare uppvärmning. Atskilliga vigtiga re sultater hafva äfven vunnits angåence repulsionskraften emellan vatten och starkt upphettad metall. En af orsakerta till säkerhetsvenmtilernas overksamhet är den ojemnhet, hvarmed ångan bildas, då t. ex. vid en säkerhetsventils öppnande en mängd åvga i ett ögonblick formerer sig, Hvilken också ofta kan göra de vanliga kranarna i paunorna opålitliga, så att kranen ganska väl kan visa vatten, der det endast är skum, som uppdrifves af ångan. Något fulikomligt sätt att skydda högtrycknings-pannorna för ex.plosioner hade ännu ej kunnat genom nämnde undersökningar påhittas. 7 Professor Vikström ormnämnde iner botanikens och växtfysiologiens område, att be-kräftelse vunnits på den hypothesen att blommorna inom sina kalkar hafva en högre värmegrad än den yttre atmosferens; redogjorde för observatiener, som blifvit anställda öfver den .sednaste solförmörkelsens verkan på åtskilliga :vexter (hvarom någut äfven förut blifvit nämndt af Professor Cronstrand); omtalade upptäckten äf en art Euphorbia, ur hvilken utflyter ett hartslikt ämne, som lyser i mörkret likt fosfor, I och som derföre blifvit kallad Euphorbia fosforea, samt fästade åhörarnes på tvenne nya köksväxter, den ena med namnet Oxalis esculenta. hvilken skall hafva en högst smaklig rot, och kunna edlas i våra träde. gårdar, och den andra en art Chenopodium, hvars blad likna mollans och kunna nyttjas såsom spenat, och hvilken dessutom skall hafva frön af en serdeles välsmakande beskaffenhet. Slutligen anförde han äfven ett par buskväxter, som för deras utseende förtjenade odlas i trädgårdar till prydnad, mer hvarå mamnen undföllo oss. Professor Fries anförde, såsom det märkvär digaste resultatet af forskmingen 1 naturvetenskaperna inom djurrikets område, en mangd rika upptäckter ifrån den antediluvianska verlden. Det första rummet häribland intager de rön man samlat angående de fossila infusionsdjuren. Denna upptäckt tillbörde ursprungligen en fabrikant vid namn Fiseher, som funnit den ien postlinslera, och vidare hade vändt sig till den berömde naturforskaren Khreaberg, för ett få saken närmare undersökt. Ehrenberg hade sedermera egoat mycken möda åt dessa urdersökningar, och deraf vunnit de märkvärdigaste resultater. Ej blett den omnämnda postlinsleran, utan äfven trippel (vi eriera oss ej om refecenten här citerade något visst slag deraf) och den betäckming man stundem fisner på myrmalmer, bestå af kiselartade skal utaf sådana infusionsdjur, om hvilkas mängd man ksa göra sig ettl begrepp deraf, att ett slags polerskiffer anträffats, hvaraf en kubiklinea innefatiar 23 rmillioner sådana petrificerade djur. (?) Ehrenberg ha : de funnit 28 arter deribland, af hvilka 14 ärel. desamma som man ännai fianer lefvande i sött vatten, och 5 hafsinfusorier, men de öfriga en-l: dest bära vittne om förgångoa slägten. Professor Fries nämnde äfven om de undersökningar, som blifvit gjorda om fornverldens fiskar, Dessa hade gifvit ganska vackra resultater och ledt till en zy indeluing af fiskarna! efter deras fjäll, i 4 större ordningur. Efter foglar hade man icke funnit nigra antediluvianska lemningar, troligen derföre, att dessa djur genom sin flygt kunnat lättare hålla sig undan dem allmänna förstörelse, som begrafvit de öfriga slägterna, men tillika fört deras öfverlefvor till våra dagar; men väl hade man i bergen träffat spår ef.er foglar, förmodligen intryckta ionam massan ännu hunnit hårdna. Någrs af dessa spår hade varit ända till 16 172 ture ech det afstånd mellan spåren, som utvisarj: längden af fogelns steg, ända till sex fot, hvilket gaf bevis på att större fogelslägtem än de nuvarande ferdom fumnits. Referenten mämnde ock något angående de fortsatta undersökningarna om ögats formatien, äfvensom angående den af Hr Retzius framställda theorien för tand: hyveanadan hvilken fannite holräftad af da ch