Aftonbladet – 1 april 1837, sida 1

Languedoc, samt Marseilles Konsuls-distrikt af . , skusten utaf Provence samt ön Coersica. ; , (Statstidningen.) Vetenskaps-Akademiens årshögtid. 4 Denna årshögtid firades i går afton uti stora börssalen, såsom vanligt, i en temligen talrik åIhörarepersonals närvaro. H. K. H. KronprinIsen delteg deri såsom Ledamot af Akademien, lech H. K. H. Kronprinsessan hedrade den aflven med sin närvaro i em terskild loge. I Akademiens Ordförande för året, Hr Erkebiskopen Wallin, öppnade sammankomsten med ett tal, hvars innehåll vi äro ledsne att ej hatIlva hunnit znteckra, så att det med någon fullI ständighet kan återgifvas åt Läsaren. Arten af I Wallins vältalighet är för väl känd, för att behöfva beskrifvas. Dess skapelser terde närmast TIkunsa förliknas med den yppiga tropiska naturens, så väl i lysande och skiftande färgprakt, Isom i den inifrån pådrifvande kraft och värma, hvilken knappt får rum i de giganstiska dimensionerna af dess alster. — Ordföranden började med en erinran, huru akademien blifvit stiftad för snart ett sekel tillbaka; heru hon sedan den tiden jemnt fortgått framåt, och i hvälfningarnes, såväl som i lugnets tider. med odarrande hand burit ljusets fackla, hvars vestaliska låga hvarken slocknat eller böjt sig ens för de stormar, som slåckt Konunga-åtter och bortblåst throner; och huru hon, fast inom sig, medar mångvälden ech fåvälden örasom gjort larm vid utanverken, kunnat säga, såsom fordom marnen i det stormade Syrakusa sade till en af dess inträngande råa fieeder: Stör icke mina cirkjlar!? Så hade äfven Vetenskapens Juco, den lugna Boopis, dragit sina cirklar, obekymrad om den yttre verldens buller. Talaren anmärkte dock, att Akademien skulle missförstå sin ädla kallelse, om hon ställde sig i skuggan af något annat helle än af en älskad thron, som säkrast skyddade forskarens vandriugar och lyste frid öfver tänkarens vakor. Talarenr uttryckte härvid med värma Akademiens vördnad och erkänsla för det skydd och den huldhet, Kojnungen visat henne, äfvensom dess tilsfredsstäli lelse att såsom den förste ledsmoten se ibland !sig H. K. H. KronPrinsen, den ädle vånnen, den upplyste sakkännaren. — — Sia skuld till I desse personer sku!le Akademien bäst ätergälda ieke med fraser, utan med otrötiade sieg framåt på snillebragdernas och kunskapern.:s täflingsbana. Talet innehöll härefter, sannolikt med anledning af en fråga, som nyligen varit veniilerad i tidningarne, en redogörelse för akademiens åsigter, i afseendpå valet af Ledamöter. Var icke för mycket vis, att Du ej förderfvas må, hade redan den vise Salomo på sin tid yttrat. Detta lämpade Tslaren nu på ämnet. Veitenskaperne kunde icke lefva endast i det abstrakta, de måste, för att vinra sitt verkliga värde, sättas i beröring med handlingens verld. Akademiea samls:de derföre till sig, icke blott ifrån lärdomens krets, utan ock från embetsverken, fäliligren, hofvet, rådsalen och kyrkan — vettet och kunskapskärleken, icke förgätandes Mäcenatsech Riddaresinnet, för att samfäldt sluta en ring omkring sanningens altare, der de lärdas, rikedomens, bördens och rengens högmod förlurar sig och förändras till ?en saktmodig känsla af det värde, som man Sicke ärfver, köper eller läser sig till Hr Ordföranden ingick efter denna gexialiska apolegi uti en öfversigt af afgångua och tillkomna Ledamöter. Konungen hade bifallit anköp för 8000 Rdr af den dyrbora samlirg, vår resande naturforskare Hedzsoborg erbjudit för Zoologiska museum. Redan förut hade anslag beviljats för en adjusmktur vid Observa eri um. Riksmuseum hade erhållit ea mängd petrifikater från Eichstädt, om vi hörde rätt. AÄtskilliga dupletter i zoologiska mu:cum hide blifvit skänkta till Strengmäs Gymnasiun, Det Lindbomska priset hade blifvit lemnad: åt Herr Bonsdorff i Åbo för eu afhandling om luftens inverkan på metallers -syrsättning och ett pris åt Adjunkten vid Carohnska fastiiuter, Herr Ullgren, för en undersökning om samansittningen af Mercurius precipitatus albus. Akademiens medalj hade blifvit slagen öfver e Samue! Ödman, hvars biografi Talarcu i några få mena herrliga drag tecknade, i sy: et målningen af Ödmans person, huru han aldrig lem nade sängen, men från denna kateder hötl fös or reläsningar, sor skola lefva genom alligsaa air ee oo AA a Oo åå . . TT I