Aftonbladet – 30 mars 1837, sida 3

Uti Lunds Veckoblad hafva vi träffat följa de litterära notis em ett nyligen af trycket u Ikommet original-arbete, hvilket synes förtjex en större uppmärksambet: Nyligen kar från Bokpressen härstädes utgå ett arbete, lika praktfullt till det yttre som ir tresserikt till det inre. Dess titel är Ridskola eller Ridläran af Adam Ehrengranat; for matet in folio med 300 lithografierade planchei Om vi än skulle dela författarens misslynne der öfver, att den närvarande tiden icke synes egna å ridkonsten den uppmärksamhet och den vård hvaraf den fordom fått hugna sig, och som de för sin vigt inom kavalleriet och bildande infly telso i öfrigt förtjenar, så tro vi dock, att inge snarare än han med sitt erkända mästarskap skul le kunna återställa den tillbakasattas eller, son han sjelf uttrycker sig, föråldrades anseende Författaren har fyllt en betydlig lucka i vår un dervisnings-litteratur och företaget är så mycke lofvärdare, som det troligen hos oss är det första åtminstone af så stort omfång. Med ju störr värma författaren söker förfäkta sin konsts an språk på ett alltid bibehållet rum ibland ädlari och nyttigare konster, desto vackrare framstå hans egen anspråkslöshet så väl i afseende p: hans tillgöranden för dess upprätthållande som p: behofvet och syftningen af kams arbete. Han ytt rar sig sjelf härom sålunda: Vidkommande afsigten med detta verk, så våga vi icke säga, att den sträckt sig till dem, hvilkas pligt är, att så väl meddela ridkonsten, sow vaka öfver dess framsteg. Desse kunna icke skäligen inbegripas bland de läsare, hvilka hafva at! vänta någon rik skörd, men likväl torde en bok i deras yrke äfven för dem vara välkommen. Att lemna unga ryttare en handledning, och att till betydlig grad främja deras oberoende af lection, har deremot utgjort den mäktigaste bevekelsen för våra bemödanden. Vi ha länge önskat, att gå lärgirigheten i förväg och ge ett handtag derit, dä den hittills förgäfves sökt en utförlig framställning af så väl grunderna till, som omfånget af denna nyttiga ooh underhållande konst, samt derigenom afhjelpa ett tryckande behof, ofta förvärradt genom felande kännedom af främmande språk. Med detta syfte ooh vid tilltagande år, då ett otillfredsställdt kunskapsbegär småningom svalnar och bildningens tid är förbi, vore det föva skäl, att längre för oss allena behålla den kunskapsvinst, som ett långvarigt sträfvyande kunnat lemna. Vi öfverlemna gerna åt den egentligen sakförståndige så väl att utveckla ridkonstens värde och bildande inverkan som ock att närmare bestämma förevarande arbetes förtjenster; men vi våga tro, att detsamma, huru ock domen utfaller, alltid kall komma att räknas till de beståndande mowumenterna af Svenskt snille, Svenskt allvar och 5vensk uppoffring.