Aftonbladet – 30 mars 1837, sida 2

trettio ar Jemnt Daka mjukt bröd; och fru Hertzeubjelm, som trån ungdemen haft diliga tänder. skall vant sig att blöta sitt bröd; tilliggande Hr Ötfversten, det ingen kusde göra sig föreställning om hans namnlösa lidamde, samt att, efier trettio år icke något menskhgt tålamod kunnat uthärda. M Vid den erinren, som nu gjordes Hr Öfversten, att han ofelbart, åtminstone de sednare åren, varit mödsakad, att för eget behof förse sig med mjukt bröd, lemnade Hr Ötfversten endast det svar, att hans spisordning icke hörde till saken. Af den anledning, att Hr Öfversten Hertzenbjelm i sit skrifteliga anförande framställt, att straxt efter fruns död, och före Hr Kronofogden Bergsteos besök vid Ramsnäsholm, sängkläder, dem frun i bfstidem skulle hafva begagnat, blifvit utburne, för att vädras, äskade Hr Krenofogden det Hr Öfversten måtte uppgifva, af hvad beskaffenhet desse sängkläder varit, heldst Herr Kroxofogden ganska mycket betviflade att fru Hertzenhjelm mågonsin haft amd:asängkläder, än de usla kuddar, som Hr Kronofogden fått tillfälle att se, men Hr Öfversten Hertzenbjelm ansåg sig icke pligtig, att någen uppgift i detta afseende meddela; dock påstod Hr Ofversten att i fruns rum skall funnits allt hvad en säng och en. soffa .ullhörde. I öfrigt anmärkte Hr Öfversten, att fru Hertzenhjelm, under sitt vansinniga tillstånd, dels utkastat, och d-ls sönderklippt henne lemmade kläder, såsom bevis hvarpå Hr Öfversten åberopade, att, sedan han, för omkring tio år sedanm, låtit åt frun förfärdiga en ganska dyr kappa, densamma några dagar derefter funnits liggande sönderklippt i remsor. Med erinran att Mr Kronofegdem, vid besöket på Rarnasnäsholm, icke i fruns rum bhfvit varse någet annat sängställe än den fasaväckande bädd af sex hopskjutne stolar, som Hr Kronofogden i sim rapport beskrifvit, yttrade Herr Krenefogden, det för honom vore obegripligt, huru öfverstinnarn Hertzenhjelm, med den behandiing, som kenone öfvergått, kunnat så länge uthärda, hvartill Hr Ofversten Herizenhjelm svarade: att hon uthärdade, är ju ett bevis, att hon icke led nöd. Hr Kronofogden Bergsteas i rapporten framställde och nu förnyade uppgift att kakelugnen i fru Hsr:zenbjelms rum en längre tid varit obrukbar, och fönstret så otätt, att snö derigenom drifvit ir i rummet, motsades, i förra afseendet helt och hållet af Herr Öfversten Hertzenhjelm, som yttrade att han under den oerhördt plågsamma tiden flere gånger låtit laga kakelugaen, så all den ständigt varit eldbar; och hvad anginge foönsiret, så hade Herr Öfversten för mågra år sedan låtit insätta dubbelfönster, men hvilket fru Herizenhjelm gerast sönderslogit, för att komma i tillfälle att öppaa det 2andra fenstret, det ken vil icke alltid riktigt igenslutit, hvarigenom kunnat hända, att det blifvit otärtt. Föregifvande Herr Öfreisten ullika, det han befallt sitt tjenstfolk att besörja om eldninz i Fruns rum, och stt det vore en uppenbar osanning, att sisilidne vinter sammma rum icke blifvit eldadt förr än Nyårsdagen. Jemte förmälan, att angående förhållandet med elduingen bevis snart skulle bhiva företedde, som ådagalade, huru litet Herr Öfversten Hertzenhjelm äfven i detta hänsecede vårdat sig om sin olyckliga Fru, tillade Herr Kronofogden Bergsten det han hade anledning förmoda, att Herr Öfversien kanske icke på flere år sjelf eftersett, huru Frun blifvit behandlad, samt att Herr Kronofogden med visshet kände, att Herr Öfversten icke under hennes sista sjukdom en enda gång besökt hemne. Herr Öfversten Hertzenbjelm genmälte att han icke haft tillträde till Fruns rum, innan han ör några är sedan lät åt sig förfärdiga en serskild nyckel till samma rum. Efter denna tid hade Herr Öfversien icke sällan besökt sin Fru, ehuru svårt det förekommit honom att höra hennes jemmer och rop, som aldrig utebifvit, wär någon till henne i rummet inkommit. Om fruns sista sjukdom hade Herr Öfversten icke aft någon kunskap. förr an aftonen före henues löd, eller dea 11 sstlidne Januari, samt icke nsett sig skylsig att då genast derem aunstalla värmare undersökning. Man hade förevitat Herr Ifversten, att lakare icke blifvit tillkallad, men, tom det att, såsom nyss nämndt är, Herr Öfersten icke haft kunskap om sjukdomen, förr n näst före Fruns död, ville Herr Öfvers en emväl hemställa, hvartill läkarebitråde kunnat jeva vid en sjukdom, som icke påstått mera o tre eller fyra dagar. Herr Öfversten avsåg lorföre hvad ; dotta afcseenda oaomat hannm hlir