Aftonbladet – 29 mars 1837, sida 3

Uti Ahlbergs Bokhandel vid Storkyrkbrinken : ; Andakts-Bok för Ungdom, tillegnad Ynglingar och Jungfrur, af Författaren til Andaktsstunder eller Christeliga Betraktelsor för hvarje dag i året, bund., 2: 20 sk. bko. Nattvards-Bok, af M. F. Roos, h., 24 sk. bko. Gåfva till Ungdom vid dess första Nattvardsgång, h. 8 sk. bko, M. F. Roos Morgonoch Afton-Betraktelser för hvarje dag i hela året, till ledning för husliga andakten, 12 häften, 4 Rur bko. At trycket har utkommit och säljes hos W. LUNDEQUIST Komp. och de flesta Bokhandlare i Riket, å 1 Rdr 16 sk. bko, 2:ne delar: KESA af J. ENGSTRÖM. genom Södra Lappland, Trondhem, Jemtland och Dalarne år 1834, En recension öfver detta arbete i Aftonbladet för den 414 Januari d. år börjar med denna generella ingress: Doktor Engström är en at de författare, som man alltid med nöje läser, äfven då man icke är ense med honom om stil, om känslor, om åsigter. En frisk kolorit, om den än skulle, såsom de gamla frescomålningarna, stundom se ut alt vara med konstiga medel gjord bjert för ögonblicket; ett ungdon: st Lf eller rättare ungdomlig kärlek till lifvet, om den än någon gång skulle synas litet nupen i kinderna, för att konservera barndomsrådnaden, eller kanske rätta re för att spela fjellvindens role på ett Iriskt blod; en brinnande fosterlandskärlek, älven om han någen gång glömmer huru han älskade några minuter förut; en lekande ungdom, som det ännu ,lyster attlekav med verlden och dess öden, om än leken vore blott — en lek; men framför allt en sann öppenhet för en stor naturs intryck, en oförfärad och ofta Ooförvillad blick utöfrer de stora ,träsk och frostnästen, hvaraf vårt kära fädernesland samt dess kära invånares hug och gemöt äro besvärade — — allt detta förlelar aldrig sin verkan på hvarje läsare, som känner menniskan och lifvet, utan att derföre vara trött vid dem (såsom ty värr ofta sker och händer.) Ir E. är icke mera en yngling; men det sprittexs dock ganska varmt i hans ådror. Och vore än en del af hans hjertas utgjutclser ingen ting högre än manår, så fordras dock en god portion sann kraft, r att kunna tillegna sig ett sådant manår. Det förefaller oss, som vore lir E:s stora synd, att han cke förmår sig att läsa korrektur — på sina tankar. Men stilarna äro skarpa, oförnötta, al fast matiere, om de än icke ,stiå jemt på linien. Detta få vi närmare förklara, då vi komma till detaljerna och hans enskilda åsigter. Ty det ,lyster oss, att något närmare taga i skärskådande hans ar) te; det är så Ilan na för tiden man får tag i något, som det är oligt att nappas om, och som håller att nappa OM.