Aftonbladet – 29 mars 1837, sida 3

Af trycket har utkommit: HANDBOK I GAMLA Greklands Historia. I ändamål att tje na till Latinska Stilöfningar, utarbetaa af Fr. C. Kraft, Direktör öfver Kong. Preus. Cymnas. i Nordhausen. Från an dra förbättrade Tyska Originaluppl. öf versatt af 5. Lundblad, Adj. vid Stock holms Gymn. (h. 1: 24; i ex. 1: 20 b:ko. Ju mer man, vid undervisningen i Latinska Språ ket, kommer att göra sig lös från den gamla tröga alla högre själskrafter methodiskt kufvande, scholasti co-grammatikaliska methoden, dess mer skall ock, p det grundligheten icke må eftersättas, behofvet in finna sig att låta lärjungen, genom flitiga öfversätts Öfningar, stadga sina begrepp i språkets grammatil och för reflexionen fixera de språkets egenheter, son efter den cursiva läsningen af författarne,) likasom lef vande sväfva för hans fantasi. När undervisningen latinet hädanefter, utan att derföre åsidosätta de grammatikaliska regulativet, kommer att taga en ra skare gang, mer beräknad på en fri utveckling at fantasien, känslan och sakuppfattningsgåfvan, än den hit. tills öfliga, idkeliga skärmytslingen med abstracta gram: matikaliska former varit, blir det ock för den naturenligare, objectiva rigtning, de gamla språkeus studium härigenom får, af väsendtlig vigt, att ungdomer tidigt blir bekant med de klassiska folkslagens historia. Närvarande handbok har ock blifvit utarbetad det dubbla ändamålet att på en gang tjena till er nyttig Ölnving i det latinska språkets egenheter oci tillika införa ungdomen på det historiska område för ett annat klassiskt språk, hvars första studiun naturligtvis måste vinna mycket i intresse och mycket underlättas genom en förutgående bekantskap met det folks öden, som talat det, Oberäknadt dett: dubbla ändamål, är det väl ock inom spheren af de gamla klassiska folkslagens eget lif och lefverne, som man med största framgång skall försöka att tänka och skrifva i deras egen anda och form. Detta tillredovisning öfver det dubbia ändamål, som legat till grund för utgifrandet af denna öfversättning. Författarens namn, kändt af det bästa Tysk-Latinska Lexikon, som finnes i Tyska skol-litteraturen, kan på förhand sälla såsom en borgen för den i boken texten underlagda Latinska phraseologiens godhet. Men, utan lt vidare förord, är säkert öfversättarens namn den bästa rekommendationen för bokens duglighet ech invändbarhet öfrer hufvud.