Aftonbladet – 29 mars 1837, sida 2

ifvem Zoe, den lilla stackars Zod, trädgårdsmäsiaredotter hes jag mins icke hvilken förnäm herre på landet ien Fransysk provins, men den illa allrasomtackaste unge ni vill ha, med trots så näpra knyckar på hufvudet och anlag aut fånga karlarva, sem mågon Parisisk grisett, tastän den dumma och enfaldiga Pierre, en bondeson i granskapet, för hvilken en om låga redas är tänd i Zees hjerta, icke vill förstå sig derpå, derföre att. Zod är — blott en fattig trädgårdsmästareflieka. Förhatliga egennytta, huru hård och känslelös gör du iake menniskam! Huru skall då Zed bära sig åt alt beveka Pierre den stecken — eller rättare stenen, i Svensk ofversättning? Tre ting äre mig förunderliga, säger Salomo, ech den fjerde vet jag icke: örnens väg i vädret, ormens väg på hälleberget, skeppets väg i hafvet och em mans väg till ena pigo.? Den lilla Zod är ej så rådlös, att hitta vägen till en man. Kunde jag bara först få mig en älskare, hvilken som helst, tänker hon, så blefve de snart nog flera. Deanma lycka har fröken Ernestine,: patronens på godset dotter, som i detsamma inkommer, lyckligtvis redan uppunått, ty bona är omgifven af en hel svärm friare, tvarföre gråter du, hlla Zo? — Åh, fröken, för det jag har ingem älskare! — Hvilken medlem af könet skulle ej öma för em sådan belägenhet? Fröken, som tycker det är rätt reiigt att hafva flere omkring sig, utan att så hastigt gifva någon hopp, skall naturligtvis hysa ett dubbelt medlidande för den, som ämnu äger ingen. Hon får derföre det infallet, att hjelpa Zed i hemnes experiment, och lånar henne den mest brinnande af sina egna älskare, Grefve Gudvethvad, den hen sjelf i hemlighet älskar, men vill plåga litet, och derföre ålägger att i tre timmar föreställa Zes älskare och göra allt hvad hom befaller. — För-. skräckligt för en så lågande kärlek som vår grefves , att visa em annam flicka uppmärksamhet! Men på tre tinamar kan mycket förändra sig. Grefven, som förut ej haft ögon för någon aunan än sin Eraestine, den grymma skönheten, uppmuntras af lilla Zod, att åtminstone se på henne, och på min ära är hen icke så söt, att fastäv Grefven deraf visst icke rubbas i sin trohet mot Ernestine — nej gudbevars! — så väcka likväl den hlla trägårdsmästarungens gropar i kigderna redan vid första timmans slut hans oegennyttiga deltagande till sådan grad, att han lefvar heune 10,000 franc: i hemgit, ech ett fördelaktigt arrende åt dem hon vill välja till sin man. Ja! bars ädelmod går så långt, att det rendezvous, som han ger henne 1 en all i trädgården för att förtro hemne detta, ej blott väcker Pierres utan äfven fröken Ernestines svartsjuka och påskyndar en förklaring till afgörandet af hans sällbet, på samma gång, som nyheten om hemgiften lägger alla bendgessarna i trakten och till och med en gammal knarrig hofmastare för Zoes fötter, hvilket allt slutligen leder Pierres stemnatur till den upptäckten, att äfven han lämge älskat Zod, fastäm det suttit så hårdt inne, att han ej förr kunmat känna det. — Pjesen har, såsem de flesta af Scribe, en qviek och af komiska repartier uppfylid dialeg. M:lle Jesny Lind är en liten liflig och pikant Ze, som endast behöfver någet mera teatervana, för att blifva en verkligt ged aktris i Fru Frösslinds geore. Mamsell Ficker är en charmant fröken, utmärkt såsem merändels genom sin smsakfulla toilett, och äfven Hr. Hessler har allt för sig såsom epusör , utom ait vi tycka han borde vara litet mer brinnande för en så vacker fästmö. Men detta kommer nog sedan förlofningen blifvit eklaterad. Hr. Sechmuckert uppirädde i går äfven i tvänne roller på Tyska, mellam pjeserna. Om hans sköna brösttom och lifliga spel hafva vi redan yttrat oss, och åberopa nu detsamma. Uti det första stycket, en scen ur Zampa, symtes han ess lyckligare , än i det sednare, en scen ur Fra Diavolo. Till slut gafs för andra gången det förut omnämnda dekiamaterium ur Ariadne på Naxos. Mamsell Högqvists spel hade nu påtagligen vunnit mer säkerhet än första gången, och rhan saknade nästan på intet enda ställe dena kraft, som denna rol! erfordrar. Jönköping. Heusserska, eller den Tyska, Teatertruppen, lärer kunna trollkonster, emedan