se MSLe oo UVIVEL JUR IanUS MONSoOn0L UPpSLigadRue åskmoln, ändock ovilkorligt tvungen att tänka på dem vänskaplighet, hvarmed Nordamerikanska Fristaterne, oaktadt de diametralt motsatta statsprinciperma, pu på några år behandlats af samma stora europeiska magt, som så gerna och med så oafbruten ihärdighet söker lifva och förstärka grannarna till Englands kolonier på ett amnat håll. Härmed vare nu, huru det vill; vissa tanke-kombinationer kan man icke afvisa från sig, då man ser, hvad sem nu föregår i Canada, eller rättare i engelska parlamentet. Imedlertid behöfva hvarken Amerikaner eller andra intrigera, för att uppvigla Canadenserna ); engelska styrelsen har sjelf dragit försorg om bildande af ett tillräckligt nissmöje. För att sätta läsaren i tillfälle att bedöma saken, forIdras att gå något lämgre tillbaka och uppdraga Jen kort tekning af tilldragelserna, som grund(lagt missuöjet. År 1791 såg sig Englands lagstiftning föranlåten att ge Canada en konstitution. Men nu Ihar der ioträffat, hvad som icke heller annorstädes är exemvellast, att man ångrat skänken I digt njuta fribeten m. m. dylikt. Om det sanock vill taga den tillbaka, sedan man tyckt sig finna, att Canadenserse icke hafva lust att vär sade bruket, det värdiga njutandet har mången sina besynnerliga begrepp t. ex. att om ett folk fått vissa politiska rättigheter, är det visst icke derföre sagdt, att det skall bruka dem. IDe böra behandlas såsom gramna skådebröd, Isom paradera vid högtidliga tillföllen, men af ; hvilka det är ett rån att njuta. Så tyckes det hafva varit menadt med den konstitution, sem Canada fick år 1791. Enligt dea organiserades landets styrelse pålfföljamde sätt: En Guvernör, biträdd af ett administratift Råd, utgjorde verkI ställande magten. Den lagstiftande bestod, efter Englands exempel, af två Kamrar: Legislative Council och Legislative Assembly. Den förra, sem skulle föreställa Lorder, utnämndes af regeringen, ech det för lifstid; den andra valdes af folket. Det stadgades, att folksombuden ensamme ägde att beskatta kolonien. Detita tyddes naturhgtvis så, att de ägde bevilja, men ej att vägra; det visade utgåmgen. Deu utnämnda grenen af lagstiftningen (Legislative Council), som helt och hållet bestod af kelenialregeringens kreatur och till en del (såsom bevisadt blifvit) af vanfrejdade personer, satte sig emot folksombudens alla anspråk ej blott på förbättrivgar, utan äfven på rättvisa. CanaI denserne hade nemligen, efter många fruktiosa bemådanden, efter år 1810 erhållit rättigheten jatt betala sin egen civilstyrelse och sina emIbetsmåa; men en stor och långvarig strid uppstod sedermera om den frågan, huruvida de blerc skulle få bevilja statens behof i massa (en jbloc), såsom vederbörande önskade, eller äga bestämma hvarje pumkt 1 budgetten särskildt. Detta nekades enständigt af embetsmanna-inter) esset, som fruktade amsvarighet inför Assembly; det medgafs dock slutligen, men åtskilliga andra sätt, som det vore för långt att uppräkna, I utfunderades för att hind:a ansvarighetens ut-! kräfvande. Alla dessa förslag besirsädes af Assembly, som ferdrade att få revidera General-Upp-! hördsmanmnens (Receiver General) råakenskaper. ! Man vet att det fiames ingesting, som at vissa personer anses mera oullbörligt, ech ilrigare vägras, än dessa förargliga revisioner, dem en faderlig styrelse alltid fisner sig nödsakad att i det längsta hindra; och kelonialstyrelsen, medl. sia underdåniga tjenare Öfverhuset (Vegisiativel. Council), vägrade revision. Assembly å sin si-. da fick också det infallet att vägra, neml. skattersa, såsem dem, enligt konstisutionen, eo. vilkorligea ägde göra. Genrcral-guvernören masie då, för lovernas betslande, anvisa på! Gea, uppbörd-mannen; och denne förut af ve-! derbörende så skyddade embetsman belaons hafva ingemtiog i kassan, utan vara på en oiantlig! balance (150, 000 Pund Sterling, äv i deana!o dag obetalie,) hvilket bäst bevisade. huvu vällr gruv dad vögran af revisiou var. Guvernören!r isie då gripa till de för militära och andra ir ändamål befioutliga alimänna medlen, utan någen I sglig rättighet. PDoua retade Assembly till der! d needs srad, att representanterne, icke möj: le med ati blott vägra skatter, gjorde en : clivarlig remoenstra-!s jou hos Paclasentet ( r 1828). Dessa bekan-!d ib Mar märke, att fråga egentlige är em derin ena af de båda kolonierna, ciler det afld Fransmänas sfcomlngar till t:eJjerdedelar be-si bodda Vedra Canada, som har esset språk! n