Aftonbladet – 23 mars 1837, sida 3

Af TR hafva utkommit: REDIKNINGAR af F. Schleiermacher. Ofversatta af N. Ignell. Första och Andra Samlingen. (h., 3 Rdr 16 sk. b:ko.) I Nr 5 af Allmän Eklesiastik-Tidning för 1836 läses en Recension af dessa Predikningar, .der det bland annat heter: Såsom Philosoph, Theolog och Homilet eger Schleiermacher ett vidtfrejdadt namn. Han var en man af utmärkta själsgåtvor, bland hyvilka dock hans ovanliga skarpsinthet torde böra sättas i främsta rummet. LSankestyrka och tankeredighet äro företrädesvis de egenskaper, hvilka återfinnas i alla hans skrifter. På dialektikens och kritikens område står han af få upphunnen. Inom detta område ligga ock de förnämsta förtjensterne i hans vetenskapliga arbeten. Men hen egde derjemte en lika varm som djup religiositet. Denna förde honom till Theologiens studium och gaf honom en hög plats blandjvårt:tidehvarfs yppersta predikanter. De, hvilka haft den lyckan att höra henom som andlig talare, skildra honom såsom begåfvad med ovanlig förmåga att i ton och framställningssätt lämpa sig efter sit. mne, gifva klarhet äfven åt det mer svårfattliga, oafbrutet EN sta och leda åhörarnes uppmärksamhet, sunt. genom förståndet kraftfullt och allvarligt tala till känslan. Härom vittna ock hans tryckta predikningar, ehuru kanhända icke i samma grad, som det lefvande föredraget.n — Äfven i Aftonbladet, N:ris 46 och 47 för d. 22 och 23 Nov. 1836, hafva dessa Predikningar blifvit recenserade. Der heter det: ,Men ider högsta och framför alla sig utmärkande egenskapen hes dessa predikningar är den, att de äro praktiskt christliga, en lefvande utgjutelse af sin författares infe, ett troget aftryck af hans högre andeliga erfarenet. — Då han beskrifyer en christen, söker han inga färger eller tillsatser från verldsliga vishetsläror, cke heller hemtar han sina bevekelsegrunder från srafven och döden, från nöden, sorgen och mensklisa lidandet; för att åstadkomma ögonblickets rörelse. Aterlösaren är den bild, vid hvilken han fäst sig. — Med hela sin själ fattad af den stora tanken, att Gud verkligen var i Christo, till att försona verldenned sig sjelt, och att det icke gifves någon annan nde, än Guds ande, som, utgjuten i våra hjertan, an ropa: Abba, Käre Fader! — framställer han hvar e ord af Aterlösaren såsom en outöslig källa ech ans rikes härlighet och seger såsom Christendomens I och O, begynnelse och ända.n RE VV — —LLVV VV VV VV VV rr