Aftonbladet – 23 mars 1837, sida 1

I verldsväldena hade bortdött och förqväfts under en theokratisk despotism, ech som det hade, att tacka för alla de skatter af veteaskap och konst, som gått i arf till den nya tiden, för denna klassiska odling, af hvars frukter vi alla i ynglingaåren haft vär ra skcnaste njutningar, och denna friska andliga utveckling, som lefver och dör med friheten. Äro de då värda intet, alldeles intet, alla dessa skatter, blott för de vådor, som uppstått af de tillfalliga missbruken, mot hvilka den absoluta, på historisk rätt hvilande makten med sitt förtryck, i alla tidehvarf lemnar oss prof på ett mångdubbelt antal? Det synes i sanning förundransvärdt, att man, såsom Prosten Holm, hvilken sjelf väl icke lärer sakna akademiska studier, och således icke heiler bör vara utan närmare bekantskap med forntidens litteratur, kan så misskänma, hvad det egentligen var, som födde och fostrade denna till sådan fullkomHeahet i Greklands och Roms republiker? Kunna icke då Hr Prosten och hans liktänkande förklara oss orsaken, hvarföre det andliga lifvet och konsten innan kort aftynade ech bortdogo både hos det ena och andra af dessa folk, när demokratien gick under, och enväldena inträdde, och hvarföre detsamma öfverallt varit händelsen, äfven i alla påföljande tidehvarf? Men vi vilje ej lärgre dröja vid denna puukt, för att kunna skärskåda några af de invändningar, Prosten Holm emot det allmänna valsättet utar afseende på stånd hemtat af den förmenta olikheten emeilan ställningen i Sverge och Norge. Det medgifves af Herr Prosten, att det är nyttigt och välgörande för Norge, men för Sverge, menar han, är det helt annat. Då man ofta nog får höra denna jargonlöst framkastas, och den naturligtvis flitigt understödjes af dem, som önska motverka en representationsreform , så kan det vara lämpligt, att närmare undersöka, hvad Hr Prosten Holm mera specielt haft att andraga till stöd för sin mening i detta hänseende. Det första och hufvadsakligaste skälet emot allmänna vals införande i Sverge, säger Prosten Holm, anser jag vara den antipathi, som allmogen nästan öfverallt i Sverge byser mot allt hvad herremän heter. Dessa tänkesätt uttalas väl icke nu så högt och allmänt, som för en liten tid tillbaka; men de äro derfö:e äonu ingalunda qväfde, de äro blott mera dolde, samt färdige att när som helst utbryta. Till styrkande af denna tanka, anförer Hr Prosten några exempel; huru det för ej lång tid sedan händt i Norrland, att en ståndsperson sted i handel om ett bondhemman, och att börderne, så snart de fingo veta det, gingo tillsammans och uwull förekommande deraf, att någon herreman skulle få insteg i socknen, beslöts ett sammanskott till hemmanets inlösen, så att herremannen ej mäktade köpa det. Vidare omtalar Prosten, huru han vid flera prestval i Norrland sett bönderne sammansätta sig att utvälja den, som de sjelfve erkänt för den sämste af de föreslagne, blott för det de fått veta, att ståndspersonerne ville hafva den, som var bättre. Ja, säger Hr Prosten, det finnes socknar t Norrland, der allmogen ännu i dag sätter en heder i, att kunna lura en berreman.? Så länge förhållandet är sådant, cenar han, skulle em så hufvudsaklig förändring i representationssättet säkert leda till allmän splittring och förbistring, och det gamla agget mellan allmoge och herremän derigenem uppvakna och erkålla fritt spelrum. Afund, partihat och egennyttiga beräkningar skulle ej underlåta att göra sig gällande, och detta allt skulle möjligtvis kunna störta vårt fadernesland i samma revolutionära tillstånd, hvari så många andra stater i våra Jagar befinna sig.? Utan att känna förhållandet på landet, och i yanerhet i Norrlamd, så nära som Hr Prosten lolm, tro vi vss likväl efter erfarenheten på ndra ställep kunna våga några invändningar not de exempel ham anfört. Hvad den omalta hemmånshandeln beträffar, så ville vi nätan slå v:d om, att böndernes sammansöttniog mot Ståndspersonen mer haft sin grand i denes personlighet, än blott eck bart deruti, att et var em Ståndsperson. Ett stöd per anaogiarn för denna tanka är åtminstone, att man fta sett allmegen i andra orter uti offentliga ppdrag välja Ståndspersoner till sina Ombud id Kommitter eller andra municipala förrättingar, der Ståndspersonerne verkligen gjort sig ;rtjeate af allmegens förtroende, till och med se: — mo wwä