Aftonbladet – 22 mars 1837, sida 3

AT trycket har i dessa dagar utkon mit Scdnare Delen af PREDIKNINGAR af Carl Er. Vimoth. Emmerich, Theol. Dokter och Professor, Predikan vid St. ihome i Strassburg. Ofversatta I af Johan Christoffer Filvdman, i hommainister å Ssönberga. (kowpl i tyenone del, 2 Kdr 82 sk.) . Öiversätlaren yttrar i företalet: Ater en Predikosamling! — Ja! men en, som säkerligen 1 alla a euden skall försvara sitt rum bland de 13 ka erbjudas vår tid, och som at det chr g väl torde räknas till de yppersta, till de iå. som bära en omisskännclig prägel af ett christeligt Lf, aren gudomlig andes ingivelse. Skulle deta omdöme, som blilvit fäldt om originalet uf många med gillti röst 1 dessa änmen, besannas älven a deuna olver sältnings läsare, så erhännes ock på samma vång skälet för dessa Predikningms tillegnande åt vårt språk och vår församling, och Olversättaren har, i afseende på sin åtgärd dervid, blott den can, det hans bemödande, att troget återgitva originalet, icke måtte betnnas hafva ailttör mycket misslyckats. : I Femte Aftonbladets ersättningsblad, Läsekabinettet Nr 13, läses, i en recension öfver dutta arbete, bland annat följande: Den själsfrändskap, förf. har till Thomas a Kempis mystik, när detia ord tages i sin högsta och ädlaste mening, röjer sig genom den ide, som genomgår hela hans religiösa framställning och utgör likasom grundtonen i hans harmoni — sjelfuppoffringens. — Detta thema, försakelsen och herraväldet Olver sig sjelf, bar författarens snille på många ställen gifvit intagande variationer genom ljusa tallor af menniskans inre väsende och dess förhållande till verlden.