MMMM MMMM rn Norska tidnisgen Den Constitutionelle mec gårdagsposten imnehåller en umsderrät else, son treligea för de flesta bärsiädes är okänd, mer som förtienar att amnote:ss, nemligen att Svenjska kroaan har i staden Helsingor ett hotell som skall vara det vackraste i kela staden, at detta hotell egentligea brukat vara anslaget å Svenska och HKorske kensuln, hva:före det också är prydt med Riksvapnet; men att Hr Generalkonsuln Ewoarlöf, som förenar konsulsbefattoingarsa både i Köpenhamn och Helsingör och bor på det förra stället, utom ett par rum hyrt ut de öfriga till en Dansk postmästare, hvarföre man eckså utanpå huset ser ett Damski posthorn bredvid Svenska och Norska vapnet. Den Constitutienelle insehåller i anledning häraf! några mycket bittra sarkasmer om Hr Ewerlöf, hvilka visserligen äro förlåtliga hos em Norsk redaktion, såsom reraimiscens sf den tid de faTN polisumdersakmingarna om hvisslingen på Hr Strömbr-rgs teater föregingo, men hvilka här måste symas öfverdrifoa, helst vi ej kuana finna någe: så serdeles ordt uti, att Mr Ewerlöf, om han har huset på lönen, hyr ut de rum, han ej sjelf begagnar. Deremot innehåller det Norska bladet några reflex!oner öfver det otjenliga af de båda konsulsbefattnisgarnes förenande i em hand, som man icke kan sneat än gilla. Att konsulsbefattsingen i Helsingör, hvarest de passerande Svenska fartygens antal är större än på någom annam ort, fordrar sin egen man, och en man varm vid handelsgöremål, är en så naturlig tamka, att dem torde blifva svår att undarvrödja; och det fordras då en egen kombinationsförmåga, för alt just uti denna post se en sineeur för att upphjelpa lönen för den Köperhamnske konsuln. Det naturligaste vore utan tvifvel, att handelssocieteterna finge valrättighet till kensuls-förslags upprättande i samråd med KemmersKollegium. Detta skulle väl innefatta en komcession af den makt, som grandlagen tillerkämner Komungen att taga hvem han behagar; men att verkan deraf skulle vara ganska helsosam för konsulatgöremålen , lärer ej kuana bestridas. Dessa platser lära annars hädanefter, enligt all anled ing, icke mer komma att bortsifvas åt personer, hos hvilka affärsvana och randelsrutia utgör någon hufvudegenskap , utam lit framgent komma att användas såsom en besaxlig tillgång att tillfredsställa personer, sem kola belömas och framhafvas, men för hvilka len ordin:srie turen står i vägem.