a ir jär det alltså på en gamska naturlig och fast vä; af lsom banken upphunnit följande resultater: at et I då under loppet af år 1833 vå UtlåningsBankose Utlöpande summa. delstock. Kreditsedlar Maximum var 666,365: 24. 276,055: 28.8. 553,931: Så var år a 1836 deremot n) maximum 760,250: — 403,090: — 5. 752,042: rr) Den för alla enskilde bankers rörelse äfvensom för indpst.ien i allmänhet svåra omsländighet, ait skatterse, egexiligen indrifne på en enda termin om året, uppsupa måhända em fjerdedel af hela landets rörelsekspital, var väl en rorsak att banken uader 1835 sig sim kassa sstarkt medtagen ifrån börjam af Maj till slutet a! Juni, men deremot år 1738, till följd af efter vunnen erfaremhet trgne arramgsmenter och kreditivfomdens lättrörlighet fylldes kassan i April upp till 363.107 Rdr 26 sk. 6 rst. och har, -märkvärgigt nog, aldrig sedam sjunkit under t196,432 Rdr 28 sk. 11 rst. I örrigt och e, huru bamkosedelstocken altjemt hållits öfver dea t jegentligen inbetalde andelen af grundfondeu, har neitovinsten likväl uneder förra årets slut uppI gått till backe 33,543 Rdr 1 sk. 7rst., i hvil ken summa dock är inbegripen en reservfond sedan förra åren. Efter åtskilliga resonnementer öfver bankers natur, och hvari yttras den åsigt, att Riksbankem ensam bör gå tillbaka, emedan den allt mer bör skiljas från landsorternas näringar och förnämligast egma sig åt sedelmyntets upprätthålJlande, föreslå Revisererme, att för rent WermJländska intressen, sådana som till exempel för) bättrade vägar, ett länge saknadt äadamålsenligare Länshöxte i Carlstad, med mera, anslå några runda summor, tillstyrka full decharge för Direktionens ledamöter och vitsorda tjemstemännens skicklighet, nit, beredvillighet, oegenBytta och redlighet. I inledningem till detta förslag, och hvari talas om nödvändigheten, att banken icke allt för mycket utvidgar sim sedelemission, förekommer följande uttryck: Skulle likväl sådant arrondissement, hvartill vid sistlidet års bolagsstämma tiden icke ansågs inne, — och nu möjligtvis är förbi — icke kemma ifråga, så måste, exligt Revisorernes öfvertygelse, antingen en ökning af fomden ske, som stannar inom nuvarande bolsgsmänm, eller ock af bolaget fixeras för Kredit. emissionen en lämplig gräns. Betta har gifvit anledning till någen skriftvexliog emellan Direktienen och revisererne. Den förra anser det som ett skriffel eller en lapsus ca-, lami, hvilkem de tro böra rättas, emedan gemem det följande, hvarest ordas om följder i fall sedelemissienen skulle fartgå att, utan uppmärksamhet på de opiniener, som nu blott susa ger nom laftem, idkeligen stiga till högre vinst, svår): ligen någon läsare kan föreställa sig annat, än! att uti fö valtningen råder för närvarande en anda, som blifvit berusad af diskout-vinst. E-!c mot es sådan tydning hafra både Hr Grefve I Frölich och Brukspatron Dyra reserverat sig. Den sednare säger dervid: hade icke en alliför stor ömiålghet å ena sidan, som ien Revisiomskb berättelse synes icke vilja skåda annat än Skön-s måleri, — hade icke å en annan sida en alit!e för stor otålishet att i förtid fatta beslut, mera), utgjort dem ledande andan i denna bolagstämk nas förhandlingar, än en lugn undersökning och d pröfning af hvad sem berätteisen innehåller och c akens vigt fordrade, så hade orden klander ö och våda icke ens behöoft nämnas; men tillägsi ser sluiligen: Stwiderne här inom belsget äro Hi cke på något sätt farliga. Ingem förlorar, men! oe ipplysningen vinner, och en gåog skall Bolaget h: ch de, som sträfva till inrättoingens fullkemär ande, lära känna sina verklige vänner från de kenbara. ee Pa ss)