Aftonbladet – 20 mars 1837, sida 2

dessa båda egenskaper erfordra det beroende af massan, det underordusnde för såugaren och den siränga taktmässighet, som orkes ern kräfver, samt den sjelfständighet, den fishet, wjukhet vch delikatess. som inan nu far tiden begär af solospelaren på en komse:t. lära knap: kunna stå tullsanmans, och det händer derio:e j . . vanligen, att den, sem execherar i detena förbållandet lägger rågot afsiutföredregs ka akter i det andra. Herr B:s orubbliga taktasthet, kraft, säkerhet ech p ecision, jemie en ren och fyllig toa, göra sig ä ven Lä. inde på konserten, men hindra bouom måhända kfven att uppså denna falländade g atie, deons lätthe: ech fi ess, som ej kan ana!yscras, men som dei bortskämda örat önskar finna mera ofta, än det ser sin önskan uppfylld. Af dessa skäl gjorde Hr Be: walds solesaker blett ett medelmåtiigt intryck på publiken, hvilken likväl, genom den hangklappning, hvarmed haa emottogs vid sitt intrade, bevisade, att han försted uppfatta och värdera hans stora förtjenst på den bsna, som är hans egentliga. De tvenae komposntiener a: honom, som här gåfvos, en ouverture ech ett roudo för violim, som hau sjelf exequerade, röja samma egenskaper som hens spel, allvar, krat och låifaitlighet. Variatiomer för tvenne violiner, som utfördas af boenom och ea musikälskare, — en mar, redan izom den musikaliska verlden känd för en tslang, vida öfver des vsnliga diletiantismen — tog sig dock i synnerhet väl ut, eemedan den förevade amatörens sköma ton, ledighet och friskhet med Herr Berwslds jemna säkerhet. Allmärheten hade här tillfälle att höra Herr van Booms mästerliga exekuiiea af en introduktiom och resdo af C Meyer, och en aria af Bossini, ur Gazza Ladra, sjunger af Fru Gelhaar, med hemnes välkända jät het och rundning, och sem derföre äfven tillvanm henze det hägljuddaste bifall, som beskärdes någon af de för altonen bppträdande artisterna. He A. Gelhasar, som biåste en Cencer ino för oboe, skulle hafva blåst ganska bra, om han ej haft det missödet, att hans instrument icke tullkomligt stämde tillsammans med den öfriga orkestern. Till slut gafs Åriadne på Naxos msd Bendas bekauta förtröffoga musk, hvari Hr Almlöf spelsde Thesei roli och M:lle Högqvist Ariadnes. Båda utförde väl siva stycken; om det hela ändock ej var fullkonsligt häsforazde, så får orsaken sökas i det onaturliga. som ligger i melodra sens 1d, der tslet afbryter musiken, och musiken uttänvjer och, så til sägandes dekowposerar talet, bvilka nästan aldag kunna ssmiuausmälta Ul dee harmoni, som bvar för sig erford ar, och fsrutsa hviken de skada hvsransan, i ställst ait understödja och upphära hvarandra — Bemdaslugoa, atfvaliga, sten djup käasla uppfyllda munk erbjuder i alla fall en njutking, Ior hbyilken man bor hilla Kousertgifvares räiming, äfvensom för Webers vackra Jubel-Ouerture , sem började Konserten, och som, eburu vida yrgre, äm Berdas, likvil med sitt högtidliga luga röjer en viss slägtiskap dermed. Scenen i Ariadue på Naxos förestiller en däld på denuma ö omgih en st klippor, med hafvet i (Comsen Då ridåen öppaas, hvilsr Ariadne sofvande på en mossbädd, och Theseus ses framför heane, i strid mellse kärleken och fosterlandskanel z i det ögonblick han står i begrepp au öfvergifra sin räddarioma Deona scen ger en dem sközwaste tablesu vivanmt i flora variationer, der Hr Almlöf i vårt tycke utförde sin roll alldeles mästerligt och i sixa attityder och draperiets uppbäraude lemnade ingen kons ens fordran ovppflld, ehuru bavs figur af raturen är mera Romersk än Greekisk. För Mamsell Högqvists krafter är Ariadnes rol i sacning hårdt fresiaude, och min kan e) mog berömma: den kärlek för konsten och det osflål:ga be-; mödande man hos henne ser att åsiadkomma! nästar mer, än hvad någon skulie tro dessa ö-! gon, denua röst, egentigem skapade för det öm-: ma och smältande, icke för den häftiga passionen, i stånd att frambringa. NORGE