Aftonbladet – 17 mars 1837, sida 1

STOCKHOLM den 17 Mars. De utläsdsk2 posterna ankommo på förmiddagen och medförde tidningar från Paris af den 5, samt från Hamburg ef den 10 dennes. De interessanteste och vigtigaste nyheterne för dagen äro från de lagstiftande Kamrarne i London oeh Paris. På förra stället föreslår ministtren afskaffande af en länge öfverklagad skattebörda, den så kallade kyrkoskatten, och på Idet senare låter en ministers yttrande i Depu teradekammaren framskymta, att styrelsen ämnar begära ytterligare inskränkmingar i personliga friheten, för att upprätthålla det system, som gjort Ludvig Filip västar till en fånge i sut eIget pelats. Ett lifgarde synes äfven vara på tapeten, och i den ställning saxerne kommit, kan det ej nekas, att om någon monark behöft TIbevakning för sitt hf, så är det visserligen Konucg Ludvig Filip. Den olika karakteren eeh Irikiningen af de Engelska och Fransyska lag-projekterne undgår ej att taga uppmärksamheten i antpåk, såsom ett bevis för den him melsvida skillsadon i styrelsegrundsatser i Lensgou ech Paris. Vi hänvise för detaljerne till Irubrikerne England och Frankrike härnedanföre. Frankrike. Diskussionen öfter disjunktionslagen var ännu icke slutad; man förmodade deck, att den allmänna debattea skulle kunna vara slutad d. 15 dennes. Någonting utförligt om tislen medhinnes ej i dag. Hvad som väckt mesta sensation, är en episod, som Justitieministern, Hr Persil, lät inflyta i sitt yrkande. Vi skola,? sade han, med det första meddela eder Ide försigtighetsåtgärder, som nödvändigt måste I vidtagas, för att trygga konungens persor. Vi dölja icke, att i detta afseende något måste göJras. Kammaren skall icke tveka att göra allt möjligt för komungens säkerhet, sem vi fritt kanea kalla Frankrikes räddare —Ministeren jskall aldrig vidtaga dylika åtgärder på egen hand; vi skola öfverlägga med eder, om hvad Isom erfordras. Hr P. blef uppmanad att närmare yttra sig om saken, men undvek det enTvist. Alla, som uppmuntra: till våldsamma s eg, I triumfera; men oppositionens orgamer spå endast ondt af de mystiska uttryckem. En af dessa, la Paix, vill veia, att förslagem skulle vara följande: 1:o att ministeren skulle äga, utan domstolarmsas anlitande, förvisa från huflvudstaden sådana medlemmar af hemliga sällskaper, hvilka synas farliga for lugnet; 2:o ati en serskild trupp (garde) skulle inrättas att eskortera konumagen; 2:o att angifvare af en stämpling mot H. M:s bf skulle erhålla natioInalbelöwingar och, till en början, pension av-stås åt upptäckaren al Champions tillämnade i mordförsök. Den obehagliga sensation, som allt detta väckt, har föranledt regeringen, ot i tet blad förklara, det man missförstått Fr Perjs, som blott åsyftst det för pärerna, men äni HI terade, framlagda förslaget Om : för der, som icke upptäcker en stämpiing nu ej för depu 3, hvarow han har kännedom (Nos-revela tion). Denna förklaring wos dock icke, och man påstår, alt Persils prat blott Varit för ti digt, och att vederbörance farst vilja sondera terainen. Tirlets amendemevler, att krigsrvätten äfven . skulle döma civi Pr SOner då de äro i brott le 1, inblaedade med militärer, äro redan bekanie. Gen. Bugeand skall hafva kokat ih enligt hvilket alla, som anklagas komplotw imot stialen, skela dömas af krigsrätt, äfven om ingen militar finnes ibland dem. Eu wedje, af Hr Boyard, går ut på, att jury Pe döma, men att åtslaren må, i fall af frikannel. se, äga reservera sig i afseende på militärerna op ännu ett, för väpnad