Aftonbladet – 15 mars 1837, sida 3

Jom utsökningar från det höllet. ; j Redaktionen tror sig på nedanstående insändes artikel böra fästa Läsarens uppmärksamhet: I flere af Stockholms tidningar står att läss en uppmaning af Stockholms Sjömanmra-SällskapsDirektior till den välgörande allmänheten, ati genom gåfvor öka Sällskapets förmåga att bispringa nödlidamde sjömän. Deri omtalas sjöfartens migtiga inflytande på en stats kullur och förkofran, em sanning, hvilken ej för ofta kan upprepas i Sverige, detta land, som af matures, gemom sitt geografiska läge och hufvudsakliga produkter symes vara danadt till en ster maritim stat, och likväl till dem grad försummat att begagna dessa naturförmåner, att dem nu eger hvarken nödiga skepp att utföra sina voluminösa alster, eller sjöfolk att navigera sådana, i fall em vakmande industri skulle bereda större tillgång på fartyg. Ideen att hjelpa mödlidande är alltid vacker, och saknar sällam understöd i Sverige, med hvars snart oräkneliga välgörenheis-sanstalter knappt någet annat land kan jemföras. Ordnar ech Säållskaper stiftas ständigt, med föremål att utdela nådegåfvor. Detta kan väl ej klandras. De bevisa stiftarens och deltagarnes goda hjertan, men de uppfylla sällan ändamålet: förekommande af fattigdem och nöd. Iasändaren tager sig häraf anledming hemställa till de allmänt aktade perseaer, sem styra Stockhelms Sjömanna-Sällskap, om icke genom deras inflytamde dels hos Regerisgem, dels hes Hufvudstadens Skeppsrederier och Handelseorps, någon åtgärd af mera väsentelig nytta skulle kunrea beredas, så väl sjöfarten som sjömännen. Det är allmänt kändt, att Steckkolms sjömän utmärka sig framför omdra städers genom epåtaldt sjelfsvåld, eerdentlig lefmad och deraf följande fattigdom, Det omtalas att liderliga sjömän vissa tider sammansätta sig för att tvinga välsinnade kamrater att begå sanna oerdningar, som de sjelfva älska; att de med hot ech ofta stryk afskräcka de sednmare från trägmare arbete mot em lämplig betalning; samt slutligen att det ej sällan händer att skepp blifva uppebiållne flera dagar på Steckbelms ström i väntan på; sim lagligen förhyrda besättming, sem imedlertid! i utsväfming förster det erhållma förskottet på hyran, ämmadt att förse dem med nödige kläder, och emsider inställas halfeakne ech af fylleri försvagade i sin tjenstgöring, genom Poli-! sews biträde. Svårligen lärer någom bestrida att detta ofog! verkar lika menligt för sjöfarten, some på sjö-; mennens ekovomiska ställming. I Huru vådligt bör det ej synas för ett Rederi, tt öfverlemna em dyrbar egendom i sådena tänder, och huru betänkligt för Assuradörer att, örsäkra fartyg, bemannade ef uslingar, som sakia fysisk som moralisk kraft ! a Imsändsrem her trett Sjömanaa Sällskapers tiftande bland avnat åsyfta att föreslå och uterka sådane reglemeuatariske föreskrifter, hvarsenem sjöfarten småningem skulle betryggas i, not dem kräfta, som eljest hetar dem med un-! ergång; samt att derefter vaka öfver deras eferlefnad. I Sverige saknas ej goda ämnen til jömänr. Undervisaing, disciplin och frånskilade af de ohjelpligt förstörde, samt uppmunan till nykterhet, skulle snart nog här, som 4 å andra ställen, bilda en eughg sjömannaC orps. Försummas dessa iakttagelser, så lämder:K et till föga nytia att blott samla medel, för att R ederstödja de — kanske ej sällan af lättja och ! 7; derlighet — i elämde försänkte. 3 Den ordenilige, raske sjömannen förtjenar der-mot i olyckam kraftig hjelp, och insändaren all ej blifva den siste att sjelf bicraga och ppmana andra, att öka Sällskapets tillgånger, så!.. art han finner att grämserme för dess verk!N E mhet äfven komma att innefatta verkeligt B tiga, och högst påkallade förbättringar i sjö-!N sAsväsendet. S : a an. A . N j tal Borås nya Tidning berättar att, bland Andra ihr sl, som vid tinget der i sisdem förevarit, äfven I hu