UTRIEES. Danmark. Från Köpenhamn skrifves under d. 19 för liden månad följande: Om vi icke bedraga oss, så komma de of fentliga diskussienerne öfver de gemom krisen finanserna nödvändigblifaa reformerne i statsskic ket, att alli mer och mer återföras till dera rätta utgångspunkt. Hvad som för egenblicke är det mödvändigeste är ordning; ty en fast er ganisation af förvaltningen måste föregå hvarj utbildad författning, om icke hvarje steg framå skall ske tumultuariskt och i förvänd ordning bvilket visserligen äfven till slut leder till må. let, men dock icke är att rekommendera. De måsie med hvarje dag blifva allt mera tydlig och klart, att det hittills följda lånsystenset ä en förvänd erdming , och att datsarema mint återföras till det för ett amd, sådamt som Danmark, nödvändiga sparsamhetssystemet. Mer att återställa ett sådant system , dertill fordra: em krafifull ande, en men, som icke blo ägd bögsta ledningen i finsnsväsendet, utan derjemte utöfvade det mest afgörande inflytande på då öfrige förvaltningsgrenarna. I ett litet land, hvars finanser beköfva förbättras , ger finansministern karakteren åt hela regeringens system; förutan geda finanser äro afren i amdrs vägar inga betydande förbättrimgar och framsteg möjliga. Men, frågas, hvar fisnes den man, som är i stånd att hjelpa oss? Visserligen är det illa, att så få al våra statsmän hittills stå i positioser, der deras större elier mindre duglighet måste varda uppenbar för allas bliekar. Detta är en följd af vår så vidt utbildade kellegiala förvaltning. Mem funnes också blott en enda mam, sem ägde obestridlig kraft och punktlig ordenslighst, jenste den erforderliga skiekligheten, så berde till och med det politiska system ham kunde tillhöra, alldeles cke komma i betraktande. Att tillsluta den sfgrund, som hittills slukat alla våra financiella krafter, utan nytta för landet, skulle vara den första stera uppgiften för en sådan man. Er