Aftonbladet – 14 mars 1837, sida 3

Det kungliga afslaget och den förnöjde supplikanten. Ånekdot från Ludvig XIII:s tid i Frankrike. En förtjent och allmänt aktad man hade hos Konung Ludvig XIII i Frankrike erhållit enskildt företräde och anhöll om en i dess provirs ledigblifven tjenst, hvartill Kenungen gaf ett bestämdt afslag. Supplikanten syntes bli förtjusad af Konungens svar, gjorde den mest underdåniga bugniog och aflägsnade sig. Någon stund darefter yttrade Konungen sin förundran till den vid audiensen närvarande hofmannen: Dea mannen måste antingen varit döf eller från sina sinnen, emedan han syutes i högsta måtto tillfredsställd med mitt afslag på dess begäran; känner ni bonom? Mycket val, svarade hofmannen, han är hvarken döf eller från sina sinnen, men deremot en af de mest duglige persomer i hela Languedoc. Besynnerhgi! åter.og Konungen; gå imedlertid genast att få rätt på homem der ban bor och följ honom hit, utt jag må bli öfvertygad det han riktigt fattat nitt svar. Efter en timmas förlepp återkom r0fmannen , som lyckats att träffa supplikanten, ust då han var fårdig stiga i vagnen, för att tervämda till hemorten. Han inträdde nu andra åvgen inför Frankrikes beherrskare, som ganska rådigt yttrade: Juag har låtit kalla er för att råga er, om mi riktigt fattade det svar jag gaf vå er begäran? Fullkomligt, Sire! blef svaet. Nåväl, återtog Konungen, huru kunde lå ett afslag göra er tillfeedsställd? -Jo daröre, Sie! att vu vet jag hvarefier jag har att ätta mig, och behöfver icke såsom många anra, hvilka fått löften om hvad de begärt, sprina för att begära uppfyllelse deraf, hvilket omder blifvit — ouppfyldt. ME ANT AT RR N. VAPNET SPETT SÖN PITT ATA SENNE PE ENE