Fru Enboms konsert igår var ej så besökt, som mar bort förmoda, både i anseende ul helgdagen och de gifea styckenas värde. Huset var föga öfver halft: — Konsert-gifverskan emoitogs likväl med utmärkt bifall, isynnerhet 1 den första srian af Mercadante. De herrliga Scenerva i Simon Mayers ÄAledca gjorde icke hela den effekt, man bort påräkna, dels kanske i anseende till åhörarnes obekantskap med en kompositör, som för de aldra flesta var aldeles ny, och som de följaktligen ej kuade helt och hållet fatta, dels emedan dessa spridda scener — en duett emellan Medea och Jason, och den scen, hvari Medea beslutar att mörda barnen — icke kunde rätt förstås utan sammanhang med det hela. Vi äro likväl öfvertygade, att ifall gämnde sceser gåfvos någon gång mer, då ihörarne hunnit bli närmare förtreliga med både kompositionen och ämnet, skola de uppsia Wes och värdaras såsom de förtjena , helst på det satt de här utfördes, och hvilket lemnade föga eller istet sfrigt att önska. Simon Mayers komsotitioper äro, om vi så för såga , en föreniv at det Gläckska och det gamla goda Talisnsan maneret, en lycklig sammensmältning af det förras höga allfvar och det sedmares sångbarhetg