Aftonbladet – 13 mars 1837, sida 1

IsOLLaAalan OCH DVALYUS Flellli,; I J.ag0rvaus 1 fIorns IS RE Rea RR NN -måste Lorderne uppskjuta dess afgörande ti I dess alla de andra billerne rörande dessa äm nen inkommit till Öfverhuset. På detta sä hafva mu pärerne fått instruktion, att tillintet göra folkets representanters välvilliga åtgärder fö rikets trygghet, och för att gifva lugn och be låtenhet åt dess immevånare, Vi vilja icke in låta oss i någon undersökning om, hvilka åt Igärder Underhuset kan komma att vidtaga vi Idetta utemordentliga tillfälle. Det säges att Lor derne ämnpa uppskjuta öfverläggaingarne rörand Irländska municipal-billem på tvenne månader leoch allmänna sinnpesstämningen kommer sålede latt med spånd pyfikenhet afvakta på hvad sät j Underhuset ämnar bemöta detta angrepp mo dess lagstiftande funktioner. Vi känna icke oci vi våga icke gissa hvilket handlingssätt Under huset kan komma att vidtaga; men om en sal ära vi förvissade, och det är, att konstitutioner erbjuder åt reformvännerne, dess enda vänner tillräekliga medel att besegra dessa 1 så höj grad kenrstitutionsvidriga hinder, hvilka dess fi ender, Tories, lägga i vägen för Irländska tfol kets frihet. Vi tro att mången faller på den tankan, at reformvännmerme, då de granska Öfverhusets protokoller och af dem finna den förolämpning, som blifvit dem tillfogad, antingen genast ajournera Underhusets summankomster, eller blot: till en del bevilja amslegen för armäen, eller ock taga någet annat särskildt steg till upprätthållande af deras rättigheter såsom folkets representanter; men, såsom vi ofvanfore nämnt, är det vår sorgliga pligt att blott uppenbara det tillämnade brottet, lemnande åt Underhusets vishet att utfinna botemedlet, och — i fall olyckligtvis den hårda nödvändigheterm skulle inträffa — i sista rummet bestraffa de brottslige. I foll vi vore Lord Lyndhursts personliga fiender, skulle vi måhända triumfera öfver det märkliga uppträde, för hvilket han var ett offer, ech tAfll hvilket vi voro vittnen under debatten i Underhuset förliden Ozadsdags natt. Det var ett uppträde for en fiende att njuta af, men vi hafva icke någon sådan fiemdskap att läska, Det är våra läsare bekant, alt Lerd Lyndhurst förliden sessioa i Ofverhuset kallade Irländarge främlingar till härkomst, språk och religion, och framstallde dem såsom blott afvaktande tillfälle att göra uppror. De redlige Ifrländarne hafva visat tillbaka detta gemena förtal, ech under värman af deras rättvisa förtrytelse högtidligen kungjort deras beslat, att aldrig fördraga någon styrelse, af hvilken Lord Lynodhurst vore ledamot. Under debatten förliden Onsdag, då Hr Sheil i sitt tal alluderade på detta yttrande af Torypartiets ledare, reste sig icke blow de Irländske representanterne, utan äfven de Engelske reformvännerme upp, och med ett gemensamt hurrarop bekräftade denna dom af politisk basnlysning, så vidt den rörde Lorden personligen, och afförkastelse öfver det parti, hvars hemliga motiver för dess hendlingssätt det är havs personliga förbrytelse att hafva yppat. Vi gålvo noga akt på hans ansigte under denna scen, och visågo hosom, dure fromis perdite audacie sem ban är, falla under tyngden af demna ädla indignation. Han ansträngde alla sina krafier, för att hålla sig uppe; men naturem sönk under detia bemödande, och han nödgades lemna Huset, änna medan Sir Robert Peei talade. Måhända är det en pligt emot Lord Lyedhurst, att anmärka hvad han uppgaf såsem skäl att han lemnade Huset innan debatten äanu var slut. Det fordrades — sade Lord Lyndhurst (ech detta sade han så att många parsonsr hörde de!) — en icke ringa grad af tilsmed hos mig för att lyssna till Sheils anfall; men intet menskligt tålamed kunde stå ut med att höra Peels ioma och tråkiga tell? Lord Lyndburst lemnade Huset tre qvart på ett; Sir Roberts tvåkiga tal räckte ännau en halftimma längre. i PORTFOLIO, OM VIXEN. Trettinionde häftet af den bekamta tidskriften! TD Ce aha hans PF RKP ooo 6 ås