Aftonbladet – 11 mars 1837, sida 3

— Ber nstensfynden vid Preussiska kusterna, frår Falhrwasser till Coliebker udde, har sedar era årtionden varit så litet gifvande, att de förra förpaktarne slutligen afträdt dem till fi skerskspen, I de sednare åren, och synnerligen efter Weichselas genombrott vid Fahrwasser, blef terrängen och bugtea vid Zoppot oförmodadt mera gifvande. Men aldrig har siranden vid Zoppot varit så rik som just nu. Deruil synes följande omstäxdighet vara orsaken. Under sista Ifresien har en isvall mot sjön bildat sig, och ett bredt islält uppkomrmt, uuder hvilket föga vatten, utan blott slamm och sjögräs förekorama. Fiskarena hugga hål på isen, och upplaga med små kassar slammet och sjögräset, och finaa deruati mindre och större pernstensstyckem, ej sällan af 8 till 13 Rdrs värde. En gammal fiskare har nyligen funnit eit ctycke bernsten, större äm man i mannamirne vet omala. En annan fiskare hade huggit ett litet hål på isen, och utan vinst en stund fiskat med sin casse. Nedslisgen och förargad, lemnmade han indtligen sin plats, då en gammal fiskare, just stadd på hemvägen, fick det infallet att för ro kull försöka 1 den förres fiskvatten, och i förta kastet uppfiskade ett stycke bernsten af päonformig skapmad, som vägde nära 3 och elttj valft skålp., och var af prima qvalitet. Alan åg tydligen att sjän afaöt en betydlig del al) tycket, som emeilertid betalies med omkring 00 Rdr Bko. Aldrig bade en fiskare i Zoppotj jort ett sådant kast.