Aftonbladet – 11 mars 1837, sida 2

0 nn nn sig ; sjeltt. Men af alla pligter ager ingea så litea vigt för den mindre upplyste, som pligten mot sg sjelf, hvilken i sannisg ej heller är den lättaste att deducera. Mängden tror att den pligt man har mot sig sjelf, kan man ock sjelf efter behag utkräfrva eller efterskanka (häraf bland annat de delade meningarne om sjelfimord) och driskaren fianer det merendels högst besynnerligt, att någon vill förbjuda honom att förstöra sig med brännvin, då han sjelf vill göra det. Nu har insändarn likväl vidrört en sådan rätisgrund, pligten mot det uppväxande slagiet, och redan för detta förtjener han uppmärksasr het. Till Redaktionen af Månadsskriften Fosterlands-Vännen. Prospektus, eller första nummern af denna månadsskrift, har åtföljt allmänna tidningarna; och ehuru deraf inhemtas dess välmenande ändamil, har likväl just detta samma gifvit anledning vill följande lika välmenande anmärkningar? Redaktionen synes utgå från den öfvertygelsen att Nykterheis-förenivgar äro säkraste sätiet till förekommande och utrotande af spiritaösa dryckers, synnerligast bränvins, begagnoande; denna öfvertygelse är dock ej ammärkarens. — Låtora oss derföre tänka oss litet närmare in i saken. Ehuru upptäckten af bränvinstillverkning varit för så noralitet, sedlighet och husligt lugn som många ekonomiska förhållanden särdeles olycksbringande, har likväl denna tillverkning fertgått tll dess nmuvarande ytterliga grad — hufvudsakligen uppmuntrad af konsumenternes tid efter annan tillväxande vana att njuta af detta gift, vida ymnigare än någon rälttrogen muselman af sitt opium, och som för 99 hundradedelar af de konsumerande slutat med att blifva ett verkligt behof, hvars våldsamma sfliggande eller motarbetande visst icke skulle menligt inverka på helsan, utan tvärt om, men hvars försakande likväl skulle, för ull och med den sedlige ech vyktre ordningsmannen, vara fullt ut så vidrig gom för drinkaren och den liderlige. Meoniskan är ett vanans djur, och förblifver det, äfven då hon ej behöfver rodna för sin2 vamor; då nu Nykterhetsföreningar aldrig kunna blifva annat än frivilliga öfverenskommelser, så skal den sedlige och nyktre medborgsmannen förakta deta band och bloit le åt den nesa, hvyarmed en Nykterhetsförening vill försöka att stämpla et måttligt begagoande af spiriiuosa, Sauningen häraf vitsor redas mer än tillräckligt af hvad vid dylika föreningsförsök sig ej s sälta in tilldragit! Många hafo va pekat alt deri ingå, och lika många dels brutit mot stadgarna, dels afsagt sig deras vidare efierlefaad; måagen förening har helt och hållet upplöst sig. Med ett ord sagit, man har försdragit, till osa med gillat, den fromma önskan, som legat till grund för slika välmevande associationer, men få äro de som inbillat sig att ändemilet skulle, på så säit, ernås. — Deremot har man temmeligen allmänt ansett, såsom äfvenväl vida närmare möjligheten, au deita ändamål kunde af mästa generation uppnås, så vida den närvarande dertill vidtager ändamålsenliga åtgärder. Således blir nu frågan: Hvad är då som bör företagss? — — Ehuru föreställningen härom må, till någon del, vara skiljzktig i detaljerna, torse man derom öfverenskomma, att det nu fullväxta slägtets evem-. pel den opinion som kan göras gällande, och (ramför mycket anzat vården om det uppväxande siägtet, skela sannolikast åstadkomma det: önskvärda resultatet. Ionan menniskonaturen, genom tidens inverkan, hunnit förvärfva sig vanor, svåra att motarbeta, det vill säga under berndomsoch ungjomstiderna, är den som mest susceptibel för ;xemplenas makt, och der så väl till godo, som ade; derföre borde också månadsskriften och lla skrifter i dylik syftsizg uppmuntra husfäier och äldre personer, att dels genom eget rivilligt afägande sf bränvin och drycker af! mahanda beskoffenke t, lemna de uppväxande ett lagligt efterdöme om obeböffigheten häraf, dels SROM urgäomens, under uppfostringstiden, upp ksamimare och allvarligare sfhållande der n — förekomma vanan och behofvet; härisenom skulle så småningom ofelbart bilda sig amma opinion om det osed! äring bland mankänet som redan finnes vara. ällande bland qvinnokönet. Svdermera skulla xärpta straff mot sik liderlighet säkert vara, lmänt välkemna, och dem vanärams bränmär .els2 desse medför råa — äsili igen fullkomna Arn BA i ga af bränvinsföri i