Aftonbladet – 11 mars 1837, sida 1

Om en af dagens fråger. I det Svenska Akademiska lögret berättas det vara stort muvemang i afseende; på återbesättandet af den efter framlidne Erkebiskopen Ivon Rosenstein lediga plats derstädes. Så mycJket lärer redan vara med visshet afgjord, att valet icke faller på någon Excellens, hvilket är ett anmärkningsvärdt fenomen, enär flere ExcellenIser ännu finnas, som icke äro akademister. Kanhända härleder sig detta derifrån, att man ej vill gå Vetenskapsakademien i förväg. Men i öfrigt skall vara stor schism i dem vittra kyrkan. En utmärkt ledamot af nyssnamnde akademi, hvilken nyligen uti dess niowmde klass insatt en ledamot af Svemska Akaderzien, lärer genom den sednares tacksamhet vara starkt i fråga till inväljande. Iblard rivslerna finnes ett bekant qvickhufvud, en diseur de bon mots, hvilken dessutom rekomwmenderar sig genom sir historiskhet , hvilket redan hos os3 är en tillräcklig rekommendation till en akademisk värdighet. Någon lärer hafva väckt fråga om Professor Kolmodin i Upsala, hvars utmärkta klassiska bildning och vårdnad om Svenska språket, uti dess föreläsningar för universitetsungdoI men, äro nogsamt kände; men då Prof. Kolmodin är ibland dem, som nu icke mera lära befatta sig med politiken och dagenz frågor, och af hvars ledamotskap Akademien således icke kan hemta någen frukt för sin mumera vordna bestämmelse att hålla mot tidens ström, så Märer denna fråga genast hafva förfallit. — Ett parti skall deremet vara synnerligen stämdt för en vitter son af Eskulap, bekant genom sin sång öfver Sveriges blåa band, och det måste medges, att då akademien såsom institution sedan lång tid tillbaka laborerar med en viss tvinsot, detta parti bättre än de öfriga vet hvad hon behöfver. Ryktet säger väl ock, att Statstidningens Director illustris skall insinuerat, att någon af dem, som i Statstidningens trampqvarn under honom arbeta för de 5000 Rdr, hvarmed Akademien är pensionerad, borde vid detta tillfälle ihågkommas. Men hvilkeadera? Den amsvarige, Statstidningens egentliga souffre-douZeur och syndabock, lärer höra för bestämdt till den gamla skolan, att Akademien, af fruktan att stöta sig med den nya, af hvilkee der numera skall påräkoa sitt egentliga politiska stöd, skulle låta honom få sin hend med i spelet. Den icke ansvarige NVarer åter lika bestämdt räknas ill den nya skolan, ech hoasm törs Direktorn ej rekommendera, af fruktan alt stöla sig med len gamla. — Återstår alltså den nivulle inrikes edaktörn, hvars medverkan onekligen är af nesta värdet för Statstidningen. — Han hör tll agendera skolan, och kunde väl för sina konstnessigt sammansvsrfvade långa meningar förtjea den akademiska fåtöljen. Emedlertid tros ten utomordenilige finna Sitt sinne lättadt af lotta vinken härom , och för öfrigt två sina änder, det bästa han kan göra, och hvarmed åker: aila bli belåine. En ledamot skall äfven i förbigående fraxaastat, atgifvaren af twdningen Freja, Hra oktryckaren Hellsten såsom en gammel Akaemiens itrotjenare, i egenskap af dels mångårig ktor, dels boktryckare för salig Postoch arikestidningen, och hvilken dessutem förklas it sig i sin tidning bysa moderata d. Vv. 8. åttligt frisinnade grundsatser, ungefär till sama grac som Akademiens; men detta lärer än1 hafva amsetis neg tidigt. För vår del, om känne Akademien rätt och hennes böjelse att ottera sig mod det som är eller blir upphijdts o vi att hon sakert väntar att göra attt vä, Is Erkebiskopsatol!en blifvit beeat:. Råkar deamma uti dex preletw hand, af de uwame :på ralaget uppförde kamdidaterne, som icke redan Jhör hemne, så stadrar hom sökert vid homom, vilket mean så mysket mar kon förutskga, som tetidninsen : aech S. Aa fansäme hand loscb