Aftonbladet – 10 mars 1837, sida 3

sten, som var så invigd i detta slag; mysterie vi våga påstå att den otympliga baronetten ick är så hemmastadd 1 grunderna af statsekono Imien, som i wistspelet. M:r Brook Grevil luppgaf utan serdeles omständigheter, alt har vinst under loppet af femton år besteg sig ti ::35,000 pund, en summa, som kom sjelfva her Irar jurister att slicka sig om munnen, soi ISir John Campbell sade. Och Kapten Alexar der, ehuru han drog sig för att erkänna d Than idkade spel som en sysselsättning, gjorc sig likväl ingalunda samvete af att tillstå, a han låg öfver på spel en tiotusen pund.? Lo IHenry Benmtinck erkände, att han inte var dum i spel, och gjorde det med en min, so: uttryckte, att han härigenom på intet vis fan sig misskrediterad. Lord de Ros anklagare talade om den skym som skulle tillfogas samhället genom att expc nera ea person: af hans lordships rang oc I ställnisg, och M.r Thessiger, svarandens bi Jträde, fruktade att den illustra korpsen, — Ihrarmed han menade våra ärfiliga lagstiftare, — Iskulle såras genom Lord de Ros oskickliga upp förande. Flan lameaterade öfver att detta skul Ile stött till just på en tidpunkt, då man stor I mar löst mot allt hvad stort, ädelt och upp I höjdt finnes i landet.? Har då allt det ädl loch upphojda ingen säkrare grundad kredi län att den skulle kunna rubbas gemom blott Iställandet af en enskild bedragare? Hvilket skådespel är det icke, att se våra lag Istiftare bereda sig till sina senatoriska skyldig heter genom att taga sig i god ro sin lilla Pmor Igonwist! Hvilka begrepp måste icke dessa fel Ikets representanter äga om tidens värde, oc Ihuru väl genom vana quahficerade måste d icke vara att sympathisera med det skattdragan de ech arbetande Enfolska folkets belägenhet Huru noga böra de icke kunma beräkna måtte af de allmänna bördornas tunga på arbetaren svårt vumpa förtjenst ech den fattiga kräma rens eller handtverkarens sannelika förluster ge nom hedersskulder! På hvilken hög moralisl ståndpunkt måste icke dylika män befiena sig som äro i kempani med erkände spelare , d der uppenbarligen lefva af handteringen! Hvil ken skola för inhemtande af vederbörlig skicklighet i att utdela pensioner och syssler! Bedragaren oeh ficktjufven är upptäckt och straffad genom framhafvandet i. dagsljuset af hela den usla associatienen. I alla grader af brot och laster kan en verklig karakter, om ej efter annat, bedömmas efter hans sällskap. Hvad skall man tänka om adliga, offentliga tjenstemän och medlemmar af parlamentet, som hela dagarne sitta vid spelbordet? Vikunna nu förstå, hur det kommer sig, att dessa talrika helfveten, hvilkas portar alltid stå öppna för att locka in den vvarsame och obetänksamme, tillåtas existera. Karakteren af det stora Pandemonrium på St. James-gatan är nu allmänt känd; men hvem skulle misstänka, att dessa hus med ett så stillfärdigt och menlöst utseende, der äldre män ses i fönstren sitta och läsa tidningarna, äro tillhåll för spelare? Så ar likväl förhållandet, och alla klubbar, hvilkas stadgar icke utryckligen bestämma pointen för spel och förbjuda tärningar och andra hazardspel, skola derför lida till sin karakter. Det var just ett stadgande i detta hänseende, som förskonade Reformklubben att hedras med Kapten Alexanders besök. Vi hafve icke stort hopp om att offentliga agstiftningen skall kunna rätta sederna och örbättra moralen inom det enskilda ; men vi ;fverlåta åt Sir Andrew Agnew att söka pålinsa några hämmande åtgärder mot spelsjukans restelser, i stället för att försöka berö!fva arbetslassen dess förlustelser på hvilodagen. Så Jäne spel är tolereradt bland de högre klassera, (medelklassen och hela det lägre folket, ndantagande det mest lsstifulla och råa afskumwet, afsky det i en ytteriig grad), så länge kall den pestilentia , som röjer sig genom de rsande ulvexterna krivg St. James, vara ett cken tll aristokratiens demoralisation. Friån Wisby har i dag notis askommit, att