ARISTOKRATISKA SPELARE. Uti Engelska tidningen Spectator för sist post förekommer under ofvanstående titel åtskil liga reflektioner, med anledning af den :ättegång om falskt spel af en Lord, hvarom vi nyliger berättat. De hafva synts oss lämplige att meddela i öfversättning i ett ögonblick, då uppmärksamheten äfven här är riktad på frågar om spel ech spelhus. Folket här i landet har så länge varit vand att anse spel under en eller crnan form såsom förräma och fashionabla personers favoritnöje, att det blott är någon sådan utomordentlig sensatioa, som rättegången emot Lord de Roos, inför Kings Bench, nyligen väckt, genom de skandalösa saker, den dragit fram i dagsljuset, som fäster allmänhetens närmare uppmärksamhet vid deana fläck på aristokratien. Spel och vad är hvad som uleslutande sysselsätter de högre stånden i samhället; de dela deras annars edelade uppmärksamhet, Passionen för spel synes hafva gått i arf till ?Englands stolta baroner från deras Normanniske förfåider, jerete deras titlar och egendemar. Långt ifrån att anses för vanhederligt, är spela en nödvändig talang för en ung man i de lysande kretsarne — det är första steget då man skall göra sitt inträde i verlden. När en parveny introduceras till den förnäma societeten, sker det merendels vid kapplöpningsvaden eller vid spelbordet; och den, som eftersträfvar äran af högvälborma bekantskaper, och att visna inträde i de allra finaste kretserne, har vanligen skäl nog att minnas sin lärotid. Hos sysslolöst folk är nöje deras göremål — att roa sig deras besvär; och ait vinna eller våga mer än andra, är den vrtmärkelse, som unga män af mod ifrigt efter