Aftonbladet – 10 mars 1837, sida 1

) Om Championska historien hafva tidningarn lingenting att berätta. Man har kommit unde tl fund med, att Ch. icke varit galerslaf, såsor det sades, men väl att han varit invecklad i åt lakilliga slagsmål och krakel. År 1833 hade ha varit dömd till tre månaders fängelse för slags I mål med blodviten, 1830 och 1831 hade ba I varit enaklagad, för det han skulle hafva tillstäl Jen sammansättning af arbetare och uppmanat til Imord; men han blef då frikänd. — En glädje flicka från Rouen, som stått i förhållande til Meunier, har blifvit hemtad till Paris och insat I1 Conciergeriet, för att konfronteras med ho Inom. Hvad regeringen rätteligen menar med de A I frikanska besittningarna, är svårt att utreda I Visserligen försäkras, att tåget emot Konstanti neh skail försiggå; men på samma gång sönder splittras ståthållarskapet i flera små delar. Gu vernementet Oran är öfverlemnadt åt genera Bugeaud (hvilken, som man vet, förklarat si emot all kolonisation i Afrika). Enligt Monitören skall han företaga ett tåg emot Tlemecen I denna trakt bar Abdel-Kader sitt stamhåll ; och kan B. bara träffa homom, så slår han honen nog (säger Monitören). Den 1 dennes framlade Hr Salvandy utskottets betänkande om disjunktionslagen. — Be tänkandet är naturligtvis tillstyrkande. Mar väntade, att diskussionen skulle begynnas der 5:te. Att tala enot förslaget hafva 29 anmäl sig, hvaribland man dock icke ser oppositionens största koryfger (Odilon Berrot, Mauguin, Dupin, Thiers och Berrger), hvilka förmodligen ämna extemporera, då tillfälle erbjuder sig. De för lagen anteknade 11 äro obetydliga figurer, så att Guizot, vederbörandes enda talare, får ensam utkämpa striden. Med förvåning och bedröfvelse har allmänheten sett Lamartine bland de för förslaget uppträdande talare. En annan af de 11, geveral Tirlet, tros komma at motionera eit smendement, att icke en disjunktion, utan tverwom en junktion skall ske, nemligen att alla för brott mot statens säkerhet anklagade, således äfven civilpersoner, skola dömas af Krigsrätt, då militärer äro invecklade i målet. Att ministeren i tysthet gyrenar detta amendement, anser man såsom säkert, ehuru det är så pass förhatligt, att sjelfva Grefve Jaubert icke kunnat förmås att framställa det. Marskalk Clisuzel har anteknat sig emo! lagen ; mar är icke säker, att det icke kan hafva skett på omslag. Man her anmärt, att ministerens aldra tillgifnaste och hyperministeriella organ, Journal de Paris, ligger i lufven på Journal des Debats, som begynner varna emot monarkiskt-revolutionära anfall mot Chartan och förstörande af de få fribeter, som Septemberlagarne lemnat öfriga. Tidningen skall också redan af regeringen anses såsom affälling. Blard annat, hvari han visat detta, är, alt han företagit sig alt försvara Nationalgardet, som at Mimstiarnes rätta organer angripes såsom onyttigt och farligt. Regeringen synes, i slimänhet taladt, vara kommen nära den gräns, som restaurationen öfverskred, då Journal des Debats öfvergick till oppositionen. Bladet fällde då det namnkunniga uttrycket (hvarför det tilltalades; men frikändes): Malheureux Roi, malheureuse France! Detta blad, för öfvigt en väderhane, skall hafva samma fina takt, hvarför Taleyrand är så berömd, attiase, huru mycket rationen kan tåla af regeringen, och att, då målet är fullt, väoda sig från denna sednare Deputerade-Presidenten har gifvit en högst lysande bal, till hvilken 2000 bjudningskort voro utdelade. Ett litet upptåg spelades vederbörande, såsom Hr Dupin stundom för sed hafver. En tidniog hade berättat, att regeringen förbjudit direktören vid de Musardska koncerterna att spela Marseillaisen, Parisiennen och Vive Hemi IV. Då fick Hr Dupin det infallet att låta öppaa sin bal med Patisiennen. Munistrarre, alla närvarande utom Guizot, höllo god min, men läto sedermera tillkännagifva i tidningarra, att det Var blott Vive Henri IV, som man förbjudit. Sällskapet var blandadt: Heoriigarne af Orleans och Nemours sammanträffade med ex hop elever från Polythechniska skolan. En förnäm dam skall hafva, med rynkad näsa, gjort anmärkring på denna blandning, då Hr Dupin svaradå: jag ser ingentieg blandadt, om det ej skulle varagni sjelf. Det talas om en handelstraktat e nellan Spanien och England, hvilken icke allenast har för afsigt, att förskaffa den sistnämnda makten större kommerciela fördelar i sjelfva Spanien, u