Aftonbladet – 9 mars 1837, sida 1

-jiodivider, för hvilka kungamord blifvit ett slag Ispel om sjelfmord, så att de, rär guillotine; jvisas dem i perspektiv, beredvilligt gå dit opj och nedlägga hufvudet, eller, såsom Champion hänga sig, för att hastigare få slut på saken ILika origtigt behandlar man samhället. S snart en kungamördare utgått derifrån, tager mar sin hämnd på detsamma, derigenom att man beröfvar det någon af sina friheter, eller stifta någon skräcklag. Derigenom ökes antalet a missnöjda, hatfulla anklagelser och bittra aufal provoceras. Om nu en sådan der menniska, som umgås med tankar på konumgamord, ser at! nationen med skäl är missnöjd med styrelsen, straxt tyder han detta missnöje på sitt eget sätt, och inbillar sig att allt är färdigt till-en ny revolution, och att blott er signal beböfs dertill, hvilken han kan gifva gemom aflossande af en kula. När det nu påtagliger visar sig, att de hittills använda medlen ingenting förmått, hvarföre då ej beträda den andra våg, för hvilken vi allt ifrån början talat, nemligen mildhetens och amnestiens väg i afseende på de politiske förbrytarne, och försonligbetens väg i afseende på de olika partierne? J sägen vä!, att detta medel skulle visa sig ännu vanumäktgare, men hvar finnas väl bevisen derför? Försöken blott en gång att genom mildhet, utan allt amvändande af förnedrande wilkor för dem, hvilka skola blifva föremål för densarsma, samt genom moderatioa och försonlighet lugna sinnema på ett sätt, som skulle betaga förbrytarne modet, och beröfva dem alla medbrotslige och alla förhoppningar. Eder reaktionära lagstiftning, eder passionfulla och våldsarema politik, edra tidningars oförståndiga hotelser, de brutala afsättfhingarne från empbeten, de lika förhatliga som onyttiga undartagslagarne, de ömsesidiga beskygil ningarne från tribunen, hvilka deraf föranledas — se der orsaken till samhällets sjukliga tillstånd, till modet hos vansioniga förbryiare. Helt annorlunda se regeriogens tidningar saken. Journal de Paris är bögljuddast bland alla i ropen på nya inskränkningar i tryckfriheten, större utsträckning al polisens myndighet, Hfgarder e. Den her också på hög befallning bhfvit ställd under en redaktör, sem i grund förstår på hvad sätt man gör sig behaglig för makten. Det är den bekante Fenfrede, hittills utgifvare af det ultra-fanatiska bladet Memorial Bordelais, som från Bordeaux blifvit kallad till Paris, för att stödja Ludvig Filips tbron. Man kan göra sig ett begrepp om den anda, hvari han skrifver, af det, valspråk, ham mryttjat öfver en af sina sednaste artiklar: Må regeringen blott våga att vara djerf, och hennes framgång är säker. Carl X och hans ministrar kunde visserligen icke beskyllas för bristande djerfbet, då de utgåfvo Juliordonnanserne — men framgånger? — —